Danmark. J en egendom på Godthaabeveien har i mänga år bott ett ogift frurtimmer, fom förte ett mye: fet tillbakadraget lif. Hen lät sållan fe fia af husets öfriga innewånare, och om dessa någon gäng komma att kasta en blick in i bennes rum, ryste de för den oordning och orenlighet som der rådde. J början af denna wecka anmäldes för wärden att hon ej på flere dagar lemnat sitt rum, samt att man hört klagorop derifrån. Han begaf fia derföre upp till lägenheten, men fann dörren stångd, och på hans begäran att flippa in, fid ban ett wågrande fwar. Hon fade fig wisferlis gen wara sjul, men ej så mycket, att hon hehöfre bjelp. Då han wisste, att hon ej saknade penninpar, gick ban derifrån för den gången, men da: gen derpå fom ban tillbafa, och vå man under natten hört hennes jemmer, öppnade han dörren med en hufwudnyckel. Han fann benne vödifängen i en belägenhet, fom ej fan beskrifwas. Penningar och åtskilliga wärdepapper lågo under hennes hufwudgärd.