DL Qm — — dessa wertningar slola siräca jig, eller hwilta dec ras yttersta följder skola blifwa, förmår intet menskliat öga; men ju mindre kommande titers öden funna på förhand tyrde, desto mera behöfs wes det, att med öppna ögon och beredt mod på dem till mötes. För wårt folk gifwes det ide heller någon twekan angående det mål, fom bör efterfiräfmag. Med ett samlällsskick, fajt grundadt på laabunden frihet, och med ett läge, till räcligt afskiltt att lätta undwikandet af inbland. ning i främmande twister, söker Swea folk sitt lants lyda på re frerliga idrotternas bara. Den fred, som skall dära rätt wälsianelserita frukter, finner vod sitt beständ ide ensamt i att untwita fri: aet; ben forrrar äfwen fåran oberoente trygabet, fom enrast egna krafters styrka fan förläna. Anneläg nheten af att färerneslandet må eaa ett mer förutseenre omtanka wäl ertnatt förswarswerk måste derföre djupt kännas af alla; och tå denna angelägenhet af alla kännes ech erkånnes, liager deruti en stark borgen för framgång mid arbetet til samma frågas lösning. Kärlet till friheten, wördnad för lagen, ömsesidiat förtroende emellan fonung och folk hafwa från fordom timma utmärkt det swenska samhället, och få länge dessa känsler ver fortlefwa, skola fäderneslandets kraf altid af Swea fotlk behjertas. Andra kammarens talman, br Sundberg, framträrte derefter och yttrade: Den tid, fom förflutit efter sist hällne rilsdags afslutning, bar warit rik på lärvomar, emeran ven warit rit på pröfningar. Deesa sistnämnde hafwa wäl ide omedelbart träffat Swerige; men sådan är vod förbindelsen emellan Europas fta: ter, att dä ett swårare livande hemsöker någon aj vem, lida äfwen de öfriga. Särstildt måste werkningarne af det menskliga elände, fom kriget emellan twå stora folt utbrett, kännas djupt hos tem alla. Ty hwilket bland dem skulle funna, äfwen om det wille, öfwerlemna fig ät ett tant: löst lugn i merwetande af att fielf wara förftonatt? När tet brinner i grannens wäpp, få gri. pes man ju omiltortigt lita mycket af fruktan för egen säkerhet fom af deltagande för hang nörd, och när rättfärdighetens strafftomar på ett håll up: penbara fin försärliga matt, få gifwa de tillika at hwarje annat allwarliga påminneljer om nöd wäntigheten af sielfpröfning, örmjukhet och trobet. Dylika lärdomar åro altid nyttiga, huru smärtsamma de än må wara, och wårt fredliga folt förjmår wisst ide att tillegna fig dem. Af hela fin själ önskar det att i ostörd ro få arbeta på fin inre förkofran; men vet will dock framför: alt, med hwilta uppeff: ingar som helst, bewara sina fäders land och sin urgamla frihet. Derföre höres nu allestäres i bygderna ropet på starkt in börtes förtroende, stark sammanslutning och ett starkt förswar. Man wet nämligen, att intet folk, som mev aktning för andras rätt, främst tror på Gut ech rernäst på fig sjelf, behöjwer rädas för framtiden. Lyckligtwis äro ide alla minnen från te när. mast tiländagångna månaderna of upprörande bes staffenhet Landet har blifwit wälsignadt med en ymnig slörd, werksamh:ten inom alla näringggre. nar har kunnat oafbrutet fortgå till förökande af enskildt wälständ, och statskassans sållning är i närwarande stund bättre än ven på länge warit. 3 dessa gynsamma förhällanden ligger en fraftig eggelse båre till tadfambet och till klot behandling af de wigtiga angelägenheter; fom äro riksdagen ombetrodta. Hwilka bland dem nu skola företrå: deswis taga arbetet i anspräk, torde utan fwåriar bet funna förutsägas. Det synes åtminstone mwara Hart, att litsom fredens oskattbara förmåner i förening med de inom andra länder inträffade tilldragelserna i sörsta rummet erinra om ffylvigbeten af förswarsfrågans lösning, få borde i an: dra rummet ett gort år mana till den med otålighet fordrate förbättringen: af mår fattigwårdglagstiftning. Kunre blottade twå angelägenheter: na någorlunta nöjaktigt ordnas, wore ett stort werk utfördt. Då riksragens andra kammare härmed afgifwer fin underdäniga försäkran om beredwilligt nit i alt, fom fan länta till gagn för ett älskadt for sterland, begagnar den äfwen tillfåället att uttrycka fin lifliga merkånsla af konungahusets alärje och sorg samt anhåller slutligen att Eders k. m:ts nådiga ynnest och bewågenhet städse få wara in: nefluten. Sedan slutligen finansministern til talmånnen öfwerlemnat den k. propositionen om statswerkets tillstånd och behof, framträdre de inför tronen och bugade fia, hwarmed höatidligbeten war af. slutad oc) processionen återwände i samma ords ning fom den inträdt i salen. Drottningen, enkedrottningen och hertiginnan af Östergötland å werworo å ren k. läktaren bögs tidligheten, omgifna af sin uppwaktning. Proposition jangående statswerkets tillständ och behof. Ä