det är sant, att han skrifvit det der i länstidningen som rörer katekesen som han vill ha bort, men jag tänker att det sätter alt prosten p för. — Hedvig är dum, — sade Wilhelm, — och förstår ej den der saken, och ännu mindre begriper Hedvig herr Hiller, — Ja, jag vet nog att han tjusat herr Wilhelm liksom mången annan, och jag har då föresatt mig att jag om söndag skall gå i kyrkan och höra hans predikan, fast den säkert blir riktigt ogudaktig. — Herr Hiller har en mycket bättre och verkligare gudsfruktan än Hedvig någonsin haft, eller kan täl — svarade Wilhelm. — Ja, mig kan då herr Wilhelm gerna ckikanera, mig det gör ingenting, men huru kommer det sig, att prosten är så mycket emot herr Hiller och hans lärosatser? det bevisar bäst att de ej äro för vackra, och den tanken att prosten straxt efter jul reser sin väg, gör mig riktigt ängslig, ty då får berr Hiller fritt drifva sitt spel, och kanske ha litet hvar af oss ingen tro mera, när prosten kommer igen. — Nå, hvad är som hindrar honom att sitta hemma på sin prestgård och sköta sina får? — sade Wilhelm. — Han blef ju invald i andra kammaren och då kunde han väl inte säga nej till en sådan heder? Har då herr Wilhela glömt, att Frälsaren sade till sina lärjungar, som väl skulle vara den tidens prester: — Gåln i hela verlden och lärer alt folk, m. m. — Men han bad dem aldrig resa till någon riksdag.