Jag längtar hem. Jfrån hemmets härd rycktes barnet bort Fast god blef ffolan doc trång; Öwilstunden fom för om aldrig få fort Lästimman ofta blef lång; Då ur hjertats djup en jud smög fig fram Jag längtar hem. För ynglingen synkretsen widgas allt mer Öch hetare blodet sjöd; J stimrande fägring blott lifwet han jer Mång hmiskande stämma ljöd; Slämman ibland tog den form od) gestalt Jag längtar hem. Öfwer werldshafwets wåg styr han kosan hän Till jjerran land frår hans håg. Men tanken jå jnadd wänder hem igen Den ilar dit hemmet låg: Öswer haf, öjwer land. går budskapet nu Jag längtar hem. På aflägien jord såg han mycket nytt Men menskan den amma mar. Han ej heller hågen och sinnet bytt Till hemmet trånad han bar. Od) sädernetorswan blef dyr och fär Jag längtar hem, Och fer han den tindrande stjernehär Stråla från Allsaders hus — Då själen f ån jordlifwets awal oh beswär Hem längtar ur jordens grus — Öch från stoftets jon går en sud till Gud: Jag längtar hem. Cist åren fin mö öfwer hjesfan strött Ren gubbar lutande går, Stafwen nedlägger af wandringen trött Kroppshyddan sin hwila sår. Då det drufina hjertat söker fig ro Jag längiar hem. g—ä—n: ———