länge han är hos pappa; och så har jag under den tid jag är under hans lydnad och i hans tjenst. Men lagen tillåter aldrig en häst, ej keller mig, att inträda uti en högre skola eller söka plats såsom skollärare, klockare, orgelnist, ej heller att blifva handiande, tulltjensteman, professor, häradshötding, postmästare eller få någon annan hög tjenstebefattning. Och deruti är han lik mig. Men han kan blifva anställd vid postverket för att draga postvagnen, men detta får icke jag. Han kan äfven bli antagen vid jernvägen, och i armåen är han särdeles omtyckt, men från alla dessa är jag utestängd, Om det gäller att afgöra, huru hårdt hasten skall drifvas, huru stora bördor han skall bära eller hvilka tyngder han skall draga och hvad ersättning han skall hafva för all sin möda, har han ingen röst som gäller något, utan andra få bestämma öfver honom — och så är det med mig. Du frågar, om jag är enidiot eller en brottsling, ty dessa två kunna ej vänta bättre inför den medborgerliga lagen. Hvad avgår den första frågan, så säga de, som känna mig, att jag har atminstone vanligt vfolkvett och har lika goda anlag för både ett och annat som nåzon annan. Med afseende på den sista frågan, om jag är en brottsling, så får jag säga, att jag alltid lefvat ett moraliskt lif, och aldrig klandrats af min omgifning, för hvarken dryckenskap, lögn, eller bedrägeri, svordom, eller hor, hvilka synder Sveriges medborgare bruka kalla svagheter, ändock de synas starka nog att störta en hel nation. Icke heller har jag stulit eller mördat, dock, det förra anses ju ganska förlätligt, blott det sker i stor skala och af de stora, genom konkurser och mera dylikt. Jag medgifver dock, att jag inför lagen är en brottsling, men jag har endast begått ett enda sådant, fastän jag och många tusende rätttänkande aldrig anse det såsom ett brott, men det är dock orsaken hvarföre jag i Sverige, mitt eget dyra fädernesland, har nästan lika stora förmåner i det borgerliga lifvet som pappas häst. Jag har nemligen aldrig blifvit konfirmerad eller gått till nattvarden. betta är brottet, som utestänger mig fran alla platser inom staten. Vore jag en jude, kunde jag hafva tillträde till dem, men jag är en menniska, som ej bekänner mig till något visst samfund i det kyrkliga. Mina föräldrar voro, hvad folket brukar kalla baptister? och jag blef såsom barn frånhållen den förmånen, om jag skall kalla det så, att få prestens välsignelse i dopet. Och sedan jag växt upp, har jag kommit till den öfvertygelsen, att jag ej kan för politiska orsakers skull och platsers vinnande uti samhället framstå vid ett altare och bekänna en sak, som jag i verkligheten aldrig tror. Om jag är en kristen eller icke, det lemnar jag att omtala till en annan gång, men jag är en menniska; och såsom sådan betraktar jag saken. Iuför lagen är jag en varelse, som hvarken skyddas under namnet meuniska, ej heller under namnet djur. Jag star utom lag och samhälle och utan medborgerliga förmåner, fastän jag älskar mitt land och är lika villig att offra mig för dess väl som någon annan kan vara, Jag längtar efter en lagenlig frihet och ser de menskliga rättigheterna som andra ega, men förmenas genom lagens flammande svärd att äta utaf dess frukter. Landet öppnar sin famn för anåra, men stöter mig ovänligt bort ifran sig. Jag måste lemna menniskors umgänge. Der finnes ingen som är min like, utom de hundratals strödda här och der i vårt land, hvilka dela mitt öde och hvilkas antal dagligen förökas. Jag vänder mig till pappas häst — o, om du Polle ändock förstode mig, huru väl skulle icke miii a —