Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1871, sida 3

för de lidanden kriget medfört, med tacksam glädje slåda tillbaka på fin egen lugna lyda, Den goda dagen är dock gifwen, icke endast för att åtnjutag, utan för att med klokhet och kraft anwändas. Först tå blifwa dess wälsignelser rätt fruttbirans de, först då waraktiga. Måtte altid denna fanz ning rätt behjertas; och om, hwilket försynen nås deligen länge afwände, äfven till oss den ontara gen feran kommer, den skall vå i Swea land blifwa en gåst, til hwilkens emottagande alt finnes förberedt. Med diup känsla häraf, och under liflig önskan om lycka och framgång för kammarens nu föres stående arbeten till ett älskadt fosterlands wäl, anbäller jaa wördnarsfult att i herrarnas mänskap och förtroende få wara innesluten. Efter det br Hierta i ett fort tal uttalat ans tra kammarens tilfrersställelse att fe fin förra nu till erkebiskop, upphöjda, ordförande ånyo in: taga talmansstolen, höll erkebiskopen till fammaren ett så lydande helsningstal: Det är sannolikt för många bland Eder omäntatt att nu se mig åter intaga andra kammarens talmansstol. Förändrad lefnarsställning har nem: ligen medfört swårigbeter att fortfaro med ett uppdrag, fom, få länge det räder, tager mannens fraft odelad i anspräk. Då emellertid h. m for nungen welat ånyo hedra mig mer sitt nådiga förtroende och jag dessutom af erfarenheten från föregående år hemtat tillräckliga skäl för den öfwertygelsen, att kammaren sjelf ide önskade någon förändring, har jag ansett mig böra ännu en gång emettaga den i fråga warande befattning. Att hon blifwit mig synnerligen dyrbar, behöfwer knappt sägas. Hwarje meniffa är tfänslig och tud: fom för fina medborgares wälwilla; följaktligen måste äfwen jag skatta högt den, fom bär fallit på min lott, och försöka att genom pligttroget ar bete wara henne wärdig. Huruwita mitt ordiö randeskap kommer att lyckas beror nu fåfom till: förene bufmurfatligen på Eder fjeljwa. Det är intet artigt talesätt, utan en werklig sanning, jag med denna flera gånger upprepade försäkran ut trycker. Låten mig altjå, m. h., äfwen under in newarande ritsdag få påräkna samma trofasta och eswikliga bistånd, fom jag hittills åtnjutit. Jag är förwiesad, att wara öfwerläggningar då fortfarande skola blifwa föremål för landets aftnina. Sedan mi den 15 Maj ätskiltes, hafwa stora tilltragelser inträffat. Att hwar fom skett är med alla fina hemska skepnader för of ett mättiat gif akt, lär ingen wilja förnaka. Jag säger afsiatligt ingen, ty enstaka yttranren om swenska folkets wanmakt och dermed sammanhängande råd att af: stå från tanten på sjelfförswar hafwa endast wa: rit tillfäliga utgjutelser af tåligt lynne, fom knapt förtjena någon uppmärksamhet. Wore det annorlunta och wore de werkliga uttryck för ett allmännare tänkesätt, Då gjorde wi bäst i att ins stämma i Smwea-fängareng önskan till de store här dangängne Carlarne, att de måtte styra ftjernbeftrödda tistelstängen mot hafwets afarund med förtiwiflart mor, att med mår jord mår skam må bli förgången och ingen weta hwar wårt Smea ftod. Men få är tet lyckligtwis ide. Folket tadar wisserligen Gud för fredens wälsignelser; men det wet ock, att om de skola i trygghet åtnjutas, få måäste man wara bererd på kriget. Det tilhör oss att i gerning wisa, huru wi förstått dess wilja. Jnom mår egen lilla krets hafwa likaledes rätt stora förändringar under sista hälften af det för: flutna året inträffat. Hwarhelst wi fe of oms kring på detta rum, sakna wi mången retbar man, till hwars ord mi gerna lyssnade. Några hafwa gått till den sista hwilan, andra hafwa afsagt sig riksdagsmannabestyret. På samma gång wi bes klaga, att ej mer få se dem ibland oss, bewara wi deras personer och werksamhet i tacksamt minne. Deras efterträdare skola nu tillsammans med of kvarblifne foörtsätta vet wigtiga, answarsfulla och sköna arbetet på fäderneslandets förkofran. Gifwe Han, som leder alt i himmel och jord, oss dertill fin nåd och kraft! Den tir, i hwilken wi äro satte till att uträtta Hand ärender, är så kritisk, få full af stridiga anspråk, att wi aldrig kunna wara nog ödmiuka, samwetsgranna och fasta i wårt handlingssätt. Du skall hwarken förakta eller jaga efter dagens opinioner, utan helt enkelt wara en redlig Swensk man, hörde jag wid ett tillfälle en gammal man säga till sin son. Då det ordet ännu ljuder i mina öron, tillåter jag mia att här återgifwa detsamma, ide såsom en obehöria påminnelse till Eder, m. h., utan såsom en gemens fam bekännelse. Ty sålert äro mi allesamman färdige att börja wårt atbete med att uppriatigt bekänna: wi wilja helt enkelt wara redlige Smwen: ske män. Jag innesluter mia i eder wänffap och är före wissad om edert benägna öfwerfeente med mina brifter. AA — —