hans bäste vän. Förlåt mig Oscar, jag glömmer också bort att du är gäst uti mitt hus! Örversten räckte vänligt sin hand till grefven som ifrigt fattade och tryckte den. — Ack, — sade han, — om jag också ändrat tankar och öfvertygelse i många fall, är mitt hjerta dock altid detsamma, Min vördnad och tillgifvenhet för farbror skall aldrig upphöra! Å Alla voro nu åter glada och belåtna. Kvällen förflöt så lugnt och vackert liksom man känt behof utaf, att göra den så lång som möjligt, skiljdes man först klockan tolf på natten från hvarandra. Följande förmiddag stannade öfverstinnan jemte Ottonie och husmamsellen inne i sin sängkammare, sysselsatt med inpackningen för Stockholmsresan som skulle företagas dagen derpå. Hennes egna effecter jemte öfverstens voro nu inlagda och kappsäckarne stodo ordnade vid ena väggen, återstod nu samma bestyr för de unga sönernas räkning. Ottonie satt vid ett litet bord sysselsatt med någon sömnad! Mamsell Hedvig hade slagit sig ned vid ett större bord, der hon ordnade och mönstrade de unga herrarnes strumpor. Unga Wilhelm var äfven närvarande för att hjelpa mamsell Hedvid som han sade, men egentligen för att ställa till så mycken oreda som möjligt. Han hade tagit plats midt emot husmamsellen ridande grensle på en stolskarm. Ett stillestånd i inpackningen hade nu in