Norrlands städer. (Ur Iorclond oh deg framtid.) Det anses i allmänhet säfom ett tilljörligt bewis på ett lands framåtskridande, när befolkningen i deg städer ötas jemförelsewis mera än på landet. J denna äsigt ligger ock en ganska stor fanning, alldenstund stadsbefolkningen, såsom wanligen icke drif: wande jordbruf, har ftort behof af landtbefolfningens protukter, och landtmannen åter har i detta behof, allt i mån det ötas, den starkaste anledning att odla både mycket och wäl; ty de follrika fräs derna kan han alltid pårätna en liflig afjättning mot högt pris, hans produlter må wara af frwiltet slag fom helst. Den obetyrliga folkmängd, Norrlands städer för ide få många år sedant Haft, bar till wäsentlig del warit närmaste orsaken till den låga ständpunkt, hwarpå Norrlands jordbruk i almanhet berunnit fig: ty på många ftällen har der ide warit tillfälle att sälja något af hwad jorden aftaftat, och alldeles uppenbart är det, att der, hwarest jordbrutaren ingenting säljer, fan rimligt wis ide heller jordbrutet gå framåt. Wår allmoge, emot hwilten man förr anmärfte, att ren af fina ätbara produkter ingenting utbjöde till försäljning. har lyckligtwis börjat inse, att denna liknöjdbet är alldeles forwänd och ide tan lera till flitigt arbete i jorden. Wi hafwa gjort bekantskav med mången bonde, fom äfven redan praktiskt tillämpat fin insigt derutinnan och funnit fig särdeles wäl deraf, sedan han genom en lämplig öswerenskommelse med husmodren i gården förmått henne att afftå från någon wiss andel i hwad fom inflyter för smör och mjölt m. m. Genom denna öfmerengtommelse har inkomsten af säda a produkter warit i ständig tillökning; ty husmodren har fått skäl att genom omtänksam sparsamhet alltjemt öka för: säljningen, och hon har kunnat det, då husbonden åter genom fin andel af inkomsten fått ökad anled: ning att flitigare od) bättre bearbeta jorden och att lemna bättre foder åt fina for än dittills warit manligt, för att förmå dem till den starkaste Pros dultion. Så werkar en lätt och hastig omsättning, och derföre är städernas tillwext af en få ofantlig wigt för allmogen, oberäknadt den omständigheten, att i mån städerna wexa til, ökas äfwen införseln af hwad allmogen behöfwer, och blifwa också pris serna derpå både jemnare och mera öfwerensstämmande med dem, fom finnas på de större handels: platserna. Stad oh land ha således ömsesidig förs del af hwarandra och i den mån det etonomiska wälståndet ölas hos ven ene, måste enligt natur: liga lagar wälmågan Hos den andre befinna fig i framåtskricande, få mida en fri efonomift laaftiftning finnes. Wi hafwa tanhända gått något utom ämnet; men wi hafwa trott wåra fluttedningar wara på sin plats, för att ett ftörre intresse må lemnas åt några eljest torra fiffror, till hwilta wi nu komma. Med afseende till folkmängd Hade Norrlands frä der följande ordning: