Charad. Då hjesjan af år och af sorger blir böjd, Den då blir mitt andra, och det plär ej fela, Att då brukar menniskan söka sin fröjd J tömmandet utaf mitt ljufliga hela, Ty uti dess inre der hwilar en saft, Som wäker wid stranden utaf mitt första. Den saften ger glömsia, ger njutning och kraft Åt ala, fom förja och tråna och törsta. (H. R—m.) Ordet ffall meddelad i nästa n:r. Ordet till charaden i föregående n:r är: Oas.