Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1871, sida 3

ÅHRHJÖ Ö 7 a IUi—70 — om kejsarwärtigbeten. ÄÅfwer benämningen Tys ffa vitet är revan officiel, — säger MNeue frie Presse för den 2 d:s — ehuru Baiern icke ännu bör till vet gemensamma Tyska riket. Ny bekännelse angående advokatfiskal Wontan. Med skrifwelse från poliskammaren i Norrtkös ping bar till öfwerståthållareembetet ingått ett protokolleutdrag, hwari är intagen följande, af ten å firaffs och arbetsfängelset i Norrköping för: warade till lifetio8 tukthus dömta Josefina Ef: lund för fängelsets direltör afaifna bekännelse. Josefina Eklund bare ide, såsom förut är uppe gifwit, ensam begått brottet, utan bade derwid warit behbjelplia drängen Gustaf Hedelin, med hwilken hon sedan twå år tillbaka haft befants skap. Denne uppmanade henne först till mordet, hwarpå bon alrrig förut tänkt, hwarefter de ae: mensamt uppgiorte pionen för tess utförande, hwari Hetelin tog ten werksammaste det. Ungefär fjorton dagar före mordet träffade hon Here: lin och omtalade vå för honom, att hen stod i förtroligare befantiftap med en äldre herre, hwars namn ved were henne obekant, men att bon bli: wit högeligen förorgad på honom, emedan han swikit sitt löfte, att, om hon mille öfwerlemna fia åt henom, han förbundit fia förskoffa henne nå: gon lönande plats eber anställnina, derwid Hede lin sjelf åteg fig werkställa mordet, hwartill han ansån lämplinost begagna skott af sak bomulistrut, fom ide gifwer nånon knall från sia. Wid jamma tilljälle bare Hetelin och hon öfwerenskommit, att ve skulle förslaffa fia tännedom om berörde persons namn och vyrke, för hwikket ärtar mål de oc eu dag kort derefter gingo ut tilfjammans, för att söta få reda på honom, hwilken Ellund uppgaf ofta plägate wara synlig å Drott: ninggatan, men denna gåna anträffades han ej derstädes. Paföljande dag förnyare de wandrinz gen utåt staden i berörda afseende, och fingo de då sigte på honom, hwilken Hekdelin aenast fade fia igenkänna under uppnift, att han skulle wara en rif man, på hwilken man kunde aöra en affär, sasom Herclin uttryckte fia, hwarföre Eklund, jom omtalat, att förbindelsen emellan henne och Mon: tan skulle efter sista sammanträffande wara bru: ten, uppmanates af Hetelin, utt åter söka tomma i beröring med Montan för att mörda honom och derefter plundra liket hwilket skulle blifwa lönans de, emedan Montan ansågs altid wara försedd med stor kassa. Något mwirare samtal om Mon tan föreföll ej samma dag dem emellan, utan ffildes de åt. Sedan Eilund tisvagen den 22 Mars sistl. år träffat Montan och med honom aftalat om ett möte påföljande afton å samma ställe fom förut i bufet n:r 8 wid Östra Berivarebandiras tan, hare hon omtalat detta för Hedelin, hwilken hon sistnämnde dar efter öfwerenskommelfe råkat hos Lowisa Eritsson i huset n:r I wid Kungshelmebrogatan. Hår hade de närmare öfwerlagt om sättet för mordet, hwilket Etlund ansett böjt funna utföras metelst strypning. Kl. 6 på aftonen gick bon först bem och flärde fia, begaf fig derefter till fin bror, hwarest Hedelin uppehöll sig och hwarifrån de en sender aflägsnade sig, bon gående förut oc Hedelin efter till mötes: platsen. Wir hörnet af Drottnira och Kungdholmosbrogatorna anträffade hon Montan, ten bon metföljte till förut uppaifna ställe, under det Hes telin gick på fort afstånd efter rem och stannade utanför i förstugan. Jnkomna i rummet, hwars dörr riglares inifrån of Montan, aftogo de yt: terplaggen, hwarefter Montan wille tända eld på liuset, men derifrån afstod, då Etlund påyrkare, att te skulle wara tillsammans i mörkret med ens dast en upptragen rullgartin för fönstret, få att ett swagt sken från gaslyktan inkom i rummet. Under förebärande, att Eklund wille ytterligare tillse, att dörren war ordentliat riglad gick hon till törren, men öppnade stället rigeln och ställre dörren på glänt, derunder ben förwiesade sin, att Hedelin fanns i förstugan, hwarefter hon gick och late sig, och under det de utöfwade samlag med hwarandra, inkom Hetelin, som förut på aftonen af henne emottagit det snöre hon bekommit af sin fader, samt smög fia fram öfver aolfwet till foffändan, der han kastade jnaran om halsen på Mons tan, som i detsamma sökte resa fia upp, men bejdades derifrån derigenom, att Eklund med högra armen drog honom tillbaka i soffan, hwarwid han hörtes ropa: Herre Jesus, Anna! Montan sprang i samma ögonblick upp från soffan med snöret om fin hals, bwarefter Eklund skyndade fram och riglade till dörren. Hedelin hade emellertid få tilldragit snöret, att något widare ljud från Montan ide afhördes och sedan de gjort fis förwissade om, att han mar död, plundrade Hcdelin liket i hwars fickor funnos och tillarepes ett ur med withängande kedja af auld. en skinnvuna