Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1871, sida 2

Kärleken och de nya Ideerna. Berättelse af Elis Emil. (För Nya Norrländska Korrespondenten.) (Forts. från n:r 6.) — Men har då kvinnan efter pappas begrepp ingen rätt till kunskaper och talanger? — Sina små talanger må hon gerna öfva till sitt eget och andras nöje, men hvad en vidsträcktare bildning beträffar, så må den endast tillämpas der några framstående anlag röja sig och då utan afseende på samhällsklass. Den brådmogna uppfostran eller bildningen har visat ett resultat som icke är vackert. Ungdomen tror sig förstä alting och en äldre meuniska fråndönmes sundt förnuft. Det nya och unga är dagens lösen, men man borde dock erkänna, att den gamla solen lyser rätt bra ännu och månen sedan, jag tror det skulle bli svårt att få en ny, som lika tåligt och fromt skulle lyssna till det dumma snack som olyckliga älskande i flera årtusenden hviskat i den arma himlavännens öron? men skämt för sig låt mig i stället på alvar få göra dig en fråga min Ottovie. Fruktar du ej att Oscar, som så älskar och ifrar för det nya, ifall du blir hans hustru, en vacker dag finner äfven dig för gammal, och offrar dig för något ungt och nytt i kjortelväg? — Nej pappa, detta kan aldrig hända! Oscar och jag skola altid ålska hvarandra, och åldras derunder just som pappa och mamma. — Vi få väl se, — svarade öfversten. —