pv 6?2— 4 3j Hwarjehanda. Professor Rosenschjöld logerare en gåna i Hels singborg å hotell Mollbera, der man alltid för: ftårt att pruntligt pun flå resande. Wärden hette ten titen Bergström. Då Rosenschjöld skulle afresa, ansåg Beraström, fom fått höra att R. mar läfare, tet passande att fråga hwad han skulle göra för att blifwa af med råttorua, fom bujes rade i hotellets wäggar och golf. My, swarare Rosenschjöld, aif vem en sådan räkning fom jag fått, få fomma ve minjann aldria hit mer. En ny Simson. Wid Godegårds brut och säteri, beläget i i fo: nen af samma namn, ett par mil nordost från Medevi brunn, fanns i början af 1800-talet — 1810—1820 — en man med få owanligaa krafter, att ban helt wisst skulle kunnat mäta fig mer Sim jon, om hwars bragter man hört många yttra fia med den förmoran att berättelserna derom woro öfwerdrifna. Den man, fom bär omnäms nes har lefwat i wår tid, och hang betrifter ber witnades af hundratals persener Hand namn mar Edberg, till befattningen betjent hes entejru Grill — egarinna till Gedegärts egendom. Han blef afskedad ur tjensten, seran frun en gång fom mit i tillfälle att fe prof af bang nästan öfwer naturliga styrka. Wid en eldswåda, fom uppkommit i en rad af större uthus, mille vet samlare foltet försöka vil: wa ett hus, som, ifall tet blifwit itändt, skulle gifwit elden en farlia letning till byganader af större wårde; Erberg anmärkte, att rifning blefwe för längsam för att uppfylla ändamålet, tet more bäst att med en pinne beta omkull bufet (fom alltele8 ide war obetyrliat till storleten.) Man swarate med anäderi, och bad honom sjelf göra försöket, ban jakare vertill, sprang till en stockhön, tog der ensam, ett bynanadetimmer, och fom ffyrdsamt dermet till branrftället, satte stocken unter en fyll och — wältade hela bufet ner i ån. Allwarsam och luan till lynnet, såsom de flesta sårana personer äre, war han altria litslig att wisa sin styrka. Emellertid föreföllo litet emellan häntelser, wid hwilka han fick nyttja sina krafter på almar, få att han i hela orten blef känd för fin jätteförmåga. Ett slutliat tiufälle vppares, till Erbergs egen skada, rå bans principalinna fick mer enna ögon bewitna hwad denne man förmådde. Hon gick en dag till en trott ter bon låtit företaga en NnyYodling. Der stannade hon på ett ställe, der flera tarlar woro sysseljatta med att, förmedelst hål: stänger, lyfta upp en sten. som de tringgräft. Efter flera misslyckate försök frågare Erberg om frun tilläte honom att bielpa arbetsfolket. Ja, hwarför ide det! — Pätt livre fan bli fmutsadt! — Nå, det måtte wäl funna hjelpas med litet borstning. Erberg gif ned i aropen, bad arbetarne på un: dan, kastate ockja undan häfstängerna, lutade jtes ne mot sig om sten med den upp ur gropen — Detta hate sannolikt icke Simson förmått göra efter. När sru Grill hemkommit, och betänk hwad det wisade kraftprowet innefattade, uppsade hon mannen ur tjensten, af stäl att hon icke wille behålla en sådan fart, fom bon ide skulle med halfwa aetset funna hella i styr, om fårant ffulle beböfwas. Föraäfwes bad infpeftorn om ändring, med förklarina att mannen siyrde sig sjelf, war ytterst fredlig få att man ide behöfde fatta tillsammans halfwa gotset för att styra honom, hwaremot det ocfå för en principal were rätt angenämt att, t. ex. på en resa, hafwa i denne enda man tetfams ma, fom om nådia frun burde holfwa godset med fia. Det hjelpte ide, Edberg måste flytta ur tjensten emedan han mar för ftari. — Huru hans senare öden blefwo, är obekant. (Ur tidn. 7Medborgaren, utg. af Pehr Thomasson.) ——— —— —