2:o När icke mera penningar åtgå dertill. än hvad man, om företaget slår fel, kan förlora utan kännbar skada. 3:o När mycken utsigt till ged utgång är förenad med saken, eller 4:o När endast obetydliga verktyg och hjelpmedel till företaget äro behöfliga. När mån besinnar skilnaden mellan förtjenst och vinst, inser man lätteligen, att icke alltid det är ren vinst, som man erhåller för en vara öfver inköpspriset. Vinst är det, då varan strax efter inköpet säljes för kontant till högre pris och äfven så, att ingenting blir öfrigt af henne. Sker icke detta, kan i en sådan vinst ligga en trefaldig förlust. 1) När varan är betalad för längesedan, har dess värde förtärt intresset på kapitalet. Antag hon legat ett halft år, har hon redan blifvit 3 procent dyrare. 2) När varan säljes på viss tid, minskas vinsten med intresset, så länge ej penningar ingå för henne. 3) När man ej kan försälja hela förrådet af en vara, har man att befara att hon kan taga skada eller komma ur modet. Källorna till vinst uti handeln äro så mångfaldiga, att de ej stå att beskrifva. När flit och arbete äro förenade med en outtröttlig, förvuftig eftertanke, alstra penningarnes cirkulation och varornas omsätning ständigt nya fruktbärande grenar. Vexeloch varuprisen erbjuda medel till företag. Befinnes på den ena orten eller vid den ena uträkningen ingen fördel, så finnes den vid andra, och den, som ej söker sin förkofran genom samvetslösa företag, går sällan miste derom, Så obehagliga förluster äro, så oskiljaktiga äro de från handel, och derför må väl den ordning vara införd, att i handelsböcker hålla räkning öfver både vinst och förlust, I allmänhet låter den förlust, en handlande kan lida, fördela sig i tvänne slag, Antingen härrör den af försummelse, obetänksamma företag, omåttliga utgitter eller dylikt, eller ock härrör den af oförvållade skador, varors förderfvande, eldeller vattenskada, dåliga betalare, m. m. Den, som genom dessa olyckor blir satt ur stånd att upprätthålla sin hardel, är värd medlidande och bistånd. Den åter, som genom egen förskyllan ruinerar sig och andra, förtjenar en exemplarisk bestraffring. Försigtigheten fordrar af hvar och en, som börjar handel, att han rättar sina företag efter sin förmögenhet. Att ega mycken förmögenhet och ingenting försoka eller företaga af fruktan att förlora, är äfven så klandervärdt som att med mindre förmögenhet både försöka och företaga för mycket. Väl är det visst, att stora handelshus uppstigit genom vågsamma spekulationer, men flere ända ha blifvit ruinerade genom sädana. Statskonsten har en fast grundsats med afseende på en stats handel. Den bestär i, att eu stat bör af utländingen köpa mindre än hvad de produkter och varor utgöra, som den kan afsätta till honom. En nation, som når detta mål, har den fördelaktigaste handelsbalans. Men tvärtom, när mera införes än utrikeshandeln uppgår till, lider nationen, dess penningar utföras och saknas i den inrikes rörelsen. Samma grundsats tjenar äfven hvar och en handlande, såväl i hans handel som husbållving. Om hans utgifter öfverstiga hans inkomster, yppar sig förr eller sednare hans förlust. Ja, om äfven inkomsterna ej mer än balanserade utgifterna, vore ändå handeln på dålig fot, då intet vore öfver till de dagar, då antingen för ålders skull eller genom motgångar all vidare vinning komme att upphöra. Så länge man derför arbetar flitigt och ej är för djerf i vågspel, kan man hoppas vinna sin utkomst. Har man ock ringa förmögenhet, bör man ej fälla modet, ty fattigdomen är först då en olycka, när man deraf . 2 2— 23 UU a-. 2