222 ASEA ET, U UL l 1 s1UIIDCIUUG lut fritt wälja, om man will färdas i waggon genom berget eller öfwer tetsamma. A— — Om vinst och förlust i handel. Den vinst. som uppkommer af en menniskas dagliga arbete, är lika olikartad som sjeljva — arbetet. I allmänhet är det likväl vissa omständigheter, som bestämma arbetets värde. 2a landtbrukares barn kunna redan vid åtta ars ålder göra honom gagn vid hans yrke; sätter han dem åter att lära något handtverk, dröjer det längre med förtjensten, och när någon sadan ändtligen vinnes, måste den vara större för att nedlagd tid och kostnad skola ersättas. När men efter detta exempel går igenom alla de arbetande klasserna, mäste grusden till deu skiljaktiga lönen och förtjensten finnas. Ju mera läran kostat och med ju större svårighet skickligheten vunnits, desto större böra lönen och förtjensten äfven blifva. Der mycket är att vinna, infinna sig menniskor af allahanda handteringar. Der månda arbetare äro, bestämmes lönen ät dem, der åter få arbetare äro, bestämma de sjelfva löven, eller, i förra fallet arbeta de för billigare lön än i senare. Dock kunna äfven dryga skatter och pålagor drifva upp arbetslönerna, hvilket är det allmänna till skada. Ju lindrigare arbetslönen är, desto lättare falla fabriksoch manufakturvaror, och så länge man ej kan sälja för bättre eller åtminstone samma pris som grannarne, går handeln trögt och illa. När en arbetare på tre eller fyra dagar förtjenar så mycket, att han de öfriga dagarna i veckan kan gå sysslolös, är det tecken till folkbrist och att arbetslönerna äro för höga. Mängden af arbetare uedsätter arbetslönerna och fördelar förtjensten på många. Förhållandet mellan prisen på varorna och deras värde finnes vål uti värdet på råämnena och deras bearbetning, men beror äfven på andra grunder. Landtmannen brukar sin åker, utan att veta hurudan säd han far eller hvad den kommer att gälla. Handelsmannen köper siva varor, utan att vara säker om vinsten eller afsättningen. Handtverkaren arbetar ock på samma sätt. Man kunde kalla detta ett vågspel, som, lyckadt, minskade farhågan och uppmuntrade till vidare idoghet. En kommissionär åter eller den, som inköper och försäljer för andra, måste naturligtvis förtjena mindre än egaren af varorna, emedan han ej är underkastad någon sädan risk. Att alla en handlandes företag äro blottställda för sadan risk, kan följande exempel upplysa: En handlande hämtar från Spanien och Portugal ett ansenligt parti varor, dem han hoppas åter afsätta med fördel. Detta slår fel. Den, som köpt af honom, hoppas på sa nma sätt kunna afsätta varorna med vinst, men äfven för honom slår det fel, liksom ock för den tredje eller minutören. Den handelsrörelse som, dessa emellan skulle drifvits, försvagas, och detta försvagande kan äfven verka på andra deras företag. Det är derför risken måste medtagas vid varuprisens bestämmavde. Sedermera kommer ock vid prisbestämningen att iakttagas varornas myckenhet eller brist vid afsättningstillfället, öfverflöd eller brist på penningar, manga eller fa köpare eller säljare, krig och fred, moderna, m. m., sam alt verkar prisförändringar. Att halla på varor i afvaktan på höga pris kunda blott kapitalister göra, och göra det ändå ofta nog med skada. Bättre nöjas med lagom vinst och vinna ofta, ty dermed gagnar man både sig och det allmänna. En spekulant bör likväl kunna draga nytta af konjunkturerna och göra försök derefter. ÅÅ 0 o a