Kärleken och de nya Ideerna. Berättelse af Elis Emil. (För Nya Norrländska Korrespondenten.) Det var i augusti 1869. På Blommedals herregård, belägen i Södermanland, rådde en särdeles liflighet eller brådska, emedan egaren, öfverste Ährensköld i slutet af månaden jemte sin familj ämnade resa till Stockholm, för att derstädes tillbringa en fem å sex veckor. Öfverstens blifvande måg, grefve Ridderstedt skulle äfven medfölja på resan. Hans egendom låg endast trenne mil från Blommedal, och ölversten som varit nära förbunden med hans far, hade derföre känt och älskat den unge mannen sedan hans barndom, och i följd deraf, hade han med innerlig glädje lemnat sitt bifall till den kärlek som uppstått mellan hans äldsta dotter Ottonie, och grefven; och för ungefär ett år tillbaka, hade de bhfvit förlofvade med hvarandra. Den likstämmighet i åsigter och den vänskap som så länge förenat de båda senare, hade likväl på den senare tiden temligen vacklat och blifvit mera ljum. Orsaken var den, att grefve Ridderstedt, som var en ung, frisinnad man, med verklig entusiasm hade kastat sig in på de nya ideernas stråt, och öfversten deremot, hvilken af hela sin själ älskade det gamla, det det välbekanta, förebrådde oupphörligt grefven hans okristliga, hans revolutionära affall, som öfversten uttryckte sig. Öfverstinnan och den unga fästmön sökte al