Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1871, sida 2

Till medlemmar af sällsiapet W. 6. i Sundswall. J ädle män, fom fredlig fröjd bereder De unga här uti wår gamla flad Se hur de tada hwar och en af Eder Med blid så hoppsull, strälande och glad, ewad I för dem har gjort slall jrutter bära Till deras wäljärd och till Cder ära. Fet finns en stjerna, fom mer ljusligt tindrar An ordensstjernan på den stoltes bröst, Tet finns en ära Harare hon glindrar Ln den, fom söds och dör wid imidrets röst Det finns en lycka, hwilken aldrig rymmer För jordens strider, sorger och bekymmer. Och stjernan är den sröjdeblid, som sirålar Ur ostuldsjulla barna ögons par; Od äran är en handling, som ej prålar Men tachamt minnes ut ala dar, Od lyckan är att funna glädje sprida Till nödens barn, fom uti iysthet lida. J alle, J som glädjens blickar tände J ögon, fom ar tårar slym des före. J, fom med opoardt nit så wänligt sände Te rika gåswor inom kojans dörr Må hwad J nerkat för de jmå Er giiwa Ten fröjd, som stall Ert hjertas Phalus blijwa. .o05 S