Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1871, sida 1

JF PAST MP REN NE RF UP NF ATO Rösträttsfrågan. Det möte fom, enligt hwad wi i förra numret korttigen omnämnde, hölls nästlidne måndag war besött af inemot 100 per: soner och förhandlingarne derwid leddes af d:r Ol. Witström, fom, seran hr Fr. Tengström öps nat mötet med ett tillkännagifwande om anlerningen vertill och ändamålet dermed, enhälligt utsågs till ordförande. Flere talare betonade den orättwisa och obillighet fom utmärker nuwarande rösträtts lagstiftning, hwillet äfwen allmänt erkännes samt wisade nöd wänrigheten af att vet i venna anledning öfwer hela landet råtande missnöjet komme till reaes ringens lunskar, få att rättelse veri funde åftads kommas, hwarejster mötet enhälligt förklarade en dylik ändring af behoqswet påkallad. 3 fråga åter om utsträckningen af nödig ansedd reform uttolates i någon män skiljaftiga åfiater i tet nåare, befarande att om man begärte för mycket skulle intet erhällas, trorre klokast wara att nöja sig med netsättande af röstmaximum till exempelwis 25 a 30 röster Den sem bestämrast ytrate fia i denna riktnina tydte fig t. o. m. finna antaga, att ret mäl more rätt att den fom mydet skattar och åtminstone under nuwarande förhåällante har något mera att sägo; men ban sted alldelee enjam om sin åsigt. Det stora flertalet instämte mer en talare, fom hrkade att steget borde tagas fult ut och att te skranter borde helt och hållet nedrifwas hwilka rela swenska medborgare i twå skilta kaster, at hwilka ven ene är i vet närmajte fullkomligt rättslös. En enda gåna wore det skäl — menade tenne talare, — att söla få en hl reform och ej en af tessa halfmesyrer, hwilka båre rilsdag och reser ring warit få alt för benägna att til gripa, att hwenska statsskicket numera fåne ut fom en lappad fjortel och wille tal. för fin tel att äfwen tjenare — sasom t. er gesäller, bokhålare m. fl. — skulle blifwa telckatige af rösträttens förmåner samt åberopare, till stör härför och såsom gendrifning af påståendet att teese klasser af metborgare ef betalte skatt, att arbetsgifwaren enrast skattar litet af de pengar tjenaren arbetat i hop åt honomEn tal. fästore med anledning af olikheten i åsigter uppmärtsamhet på de tre olika flag af rösträtten, den pelitiska, den kommunala och den fyrtliaa och wisade att hwad denna sistnämnda beträffar alla merlemmar och endast dessa af en församting berde utan afseende på ägodelar åga wid t. er prestwal af sårant mer lika mycken tar lan, samt att i tommunalt ech pelitiskt hänseende ren wirsträcktaste rösträtt wore det bästa medlet att wäcka fosterlantetärleken och ett bland de får kraste wärnen för wårt felks sjelsständiahet äfven utåt. Ett stort och utan twifwel höagst talante stäl för att just nu begära likhet i merborgerliaa rättiaheter sianer i de ökare bördor för förfiwarss wäfendet fom regeringen säkerligen skall fordra inom fort sammanträrande rifsdag; ty bättre fan ej synas orimsdgheten af den tag, fom såsom blott enhundratelsmenniska betraktar. ben person, af bwilten en annan lag forrrar en hel menniskas Lif och blod. Setan derefter af flere talare påpekats, hurufom sör arbetaren hang lila skatt tännes lika, om ej mera tunat än för den rike bangs ftörre utffylber, att den förre får statta af sitt nådwändiga unter vet ven fernare tar af fitt öfwerflöd, att ven förre i följd deraf i sjelfwa werket bar större intresse i att den största sparsamhet iaktages med såwäl kommunene fom statens medet och att desse ej amvänrag på elleka eller onöriaa företag och att följaktligen per kapita röströst och nersatt census endast funde wara af stort gagn för det als männa, beslöts, som wi förut nämnt en petition till regeringen och en uppmaning till någon riksdagsman att wäcka motion i frågan. Som helt naturliat war tänkte man förjt på wår stads rikstagsman säsom den hwilken man helst flute önska fia till målsman för sina önskningar; men ett mera fullständigt misstroendevetum fan ej aerna tänfog än det enhälliaa och bestämra nej, fom mötte orrföranrens propofition Kv Arn AR; AUH:. i —