af korgens innehäll. Barnet skrattade i glädjen, då det fick syn på maten. Lina kom nu tillbaka med ved. Eld uppgjordes, och Lina snyggade upp rummet och försökte göra det så trefligt som möjligt. Emilia öfvertalade Lovisa, som var kraftlös, att förtära litet vin och något af det medförda förrådet. Den stackars kvinnan lag derefter belt stilla med det lilla barnet på sin arm. All denna omhuldande godhet hade varit som en lindrande balsam på heunes smärtas sår. Nu kan du gå hemsp, sade Emilia till Lina. När majoren kommer, skyndar du efter mig, men du får icke säga honom, hvar jag äron På Lovisas dragkista låg ett exemplar af Nya Testamentet. Emilia tog boxen, så snart hon varseblef den, gaf det äldre barnet en kaka och satte sig på en pall framför spiseln. Hon läste nu hugsvalelsens ord för den stackars enkan, som så nyligen förlorat det käraste, hon ägt. Så firade Emilia den andra julaftonen såsom gift. Klockan var nio på aftonen, när majoren från sina rum trädde in i salongen. Våningen var eklärerad. Framför en af de små sofforna stod ett bord, på hvilket var framsatt frukter, vin, punsch och cigarrer. I denna soffa hade Emilia förutsatt, att hon och hennes man skulle tillbringa aftonen. Hon hade ordnat det så, som hon visste, att mannen tyckte om. Han gick genom våningen, utan att finna sin hustru. Förundrad härofver,