Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1871, sida 1

Meddelande från Hernösand. En person med temmeligen god kännedom on förhållandena i Hernösand har anhållit om infö randet of tels nedanstående omt öme ut Hernö sandsposten och telg en deröfwer gjort traveste ring. Jnsändaren åtnjuter inom det samhälle ha tillhör alimän aktnina och förtroende och då w derför tillmötesgå hans önskan, wilja mi likwä tillåta oss med ren ärate rataktionen antaga at wid fommunala wal wänstap och personliga fym patier ofta göra fig gällande der duglighet oc förmåga ensamme borde wara beftämmande. Hernöfandspoften yttrar mer anletning af stats ullmättigewalet derstäres den 27 tenneg blant annat fölionde: Af 8,012 röster afgåfwos wid detta tillsälle endast omkrin 2,000. deraf ungefär 500 kasserades. Det framgår beklagli gen häraf, att intresset för en så wigtig kommunalförättnin. der det gäller att utse ombud, fom ide allenast haswa att pi bästa och för samhället ny tigaste sätt anwända de dryga fom munalstatterna, utan äfwen att efter bästa förmåga föra fam hället framåt, härstädes ämm ide wunnit någon önffvär höjd, hwariill orsaken wäl torde kunna sökas dels uti der wisserligen nagot modifierade men ändock ännu allt jör höge röststalan, els uti en wiss tröghet od) dåsighet, dels oc må hända deruti, att mid kommunala mal mwänffap och perjon: liga sympatier ofta göra fig gällande der duglighet och förs måga ensamt borde utgöra de bestämmande kvalifikationerna Ett samhälle, hwars innebyggare i trög dåsighet och fjeli: förnöjdt bekvämlighetsbegär försumma att begagna fina rät tigheter, hwilket äjwen förutjätter underlåtenhetssynder met afseende på deras skyldigheter, det Har ide allenast uppnåt höjdpunkten i fin tillwaro, utan — hwad wåGre är — de har beträdt reaktionens, tillbakagåendets wäg, fom, sålunde fortsatt, förr eller sednare leder till ruin och upplösning Samhällena äro nämligen likasom individerna och fonkfurren: ter, och på konkurrensen måste slutligen den idogaste och för: ståndigaste, den, som wetat att bäst ligga i, bli wa der winnande på den jörsumliges befoftnad.7 Så långt refera: tet: nu kommer travesteringen, så lydande: Det framgår beklagligen häraf, att intresset för en få mig tig kommunaljörrättning der det gäller att utse ombud, fon ide allenast hafwa att på bästa och för samhället nyttigast sätt anwända de dryga kommunalskatterna, utan att äfwer efter bästa förmåga föra samhället framåt, härstädes i bris på en tidsenlig lokaltidning ide wunnit önskwärd höjd utan att genom dennas tröghet och dåsighet, wänskap och pers sonliga sympatier ofta göra fig gällande mid fommunalmwalen, då medelft en god tidnings tillhijelp, duglighet och förmåga ensamt borde utgöra de bestämmande fvalifikatioaerna. En tidning, hwa s redaktion i trög dåfighet och sjelfförnöjdt betvämlighetåbegär försummar att be gagna fina rättigheter såsom publicist, hwilket äfven förut fätter underlåtenhetssynder med affeende på deras ssyldigheter (hwaribland må t. ex. nämnas: att tidningen uraktlåtiti fit! referat om stadsfullmäktigewalet upplysa, det 2:ne aj de mef framstående afgående ledamöterna, hrr B. Kempe och C. I. Jjander, före walet skriftligen till waljörrättaren tillfännagåfwo fin önslan att ide blifwa återwalde,) dan har ide alle nast uppnått Höjdpunkten af fin tillwaro, utan — hwad wär re är — den har beträdt tillbakagåendets wäg, fom, sålunda fortsalmt leder till ruin oh upplösning. Tidningarna med fina redaktioner äro i likhet med individerna, konkurrenter, och på konkur ensens wäg måfte slutligen den idogaste och förfrångigaste tidning, den fom wet att bäst ligga 17 blifwa den min: nande på den tröges och dåsiges befoftnad. Det mill häraf synas jom Hernösandspostens redaktion sjelj känner behofwet af en konkurrent — under hela den tid som magistratens kungörelse om staddssullmäktigswal jtått in