Julaftonen. Berättelse af Marie Sophie Schwartz. Major Nils Brinkensköld hade redan uppnätt sitt fyrationde år, då han gifte sig med Emilia Borling, dotter till en rik brukspatron i Wermland. Nils hade haft ganska svårt att taga ut det afgörande steget och afsäga sig sin ungkarlsfrihet. När han slutligen gjorde det, begick han, i likhet med tusende andra, det oförlatliga felet, att till maka välja en aderton-arig flicka. Majoren var en vacker karl, som haft förvånande framgång hos damerna. Han ansågs för oemotständlig ännu vid sitt fyratioude ar. Intet under då, om Emilia Borling, som ett år vistades i hufvudstaden hos sin farbror, fann sig högeligen smickrad af den uppmärksamhet, som en man med Nils Brinkenskölds rykte egnade henne. Till lön för den hylluing, majoren skänkte den rika flickan från landet, erhöll han den blyga tärnans kärlek och, när han begärda hennes hand, ett ja, som gafs med tacksamhet. Män vid Brinkenskölds ålder och af hans karakter äro icke svaga för länga förlofningar. De hafva alt för många gånger spelat förälskade, att länge kunna härda ut med repetitionen åf den utnötta rollen. De skyn