Norrländska Korrespondenten – 20 december 1870, sida 2

otsträckt på marken bredvid den bundna slickau med en kula genom kroppen. I samma ögonblick hörde jag Dick nedanför öppna fönsterluckorna. Han rusade fram till Rosita, tog henne i sina armar och ämnade just återvända med henne till fönstret då en af de indianer, hvilka, såsom Dick förutsagt legat gömda vid hängbron, rusade fram med höjd lans, För andra gången ljöd min bösss, men jag felade mitt mål. Indianen fortsatte sitt lopp och i nästa ögonblick hade han upphunnit Dick. Jag såg huru han stötte sin lans mot den värnlösa Dick, men ban träffade blott Rositas drägt, hvilken han genomborrade. Iudianens språng var så hastigt att jag icke hann bli färdig med mitt tredje skott förr än han var alldeles inpå min stackars vän. Nu var jag dock i ordning, och föll indianen död till marken innan han hunnit göra en ny lanssöt. Dicks öfriga följeslagare hade stannat vid mitt andra skott; Han hade derigenom vägen fri och jag hörde i nästa sekund någon tung kropp falla mot golfvet under mig. Dick hade således lyckligt fullgjort sitt svåra värf, men sjelf hade han ej kommit i säkerhet. Då indianerna sågo att äfven den andra iadianen föll för mina skott, rusade de alla, omkring ett dussiu till autalet, fram mot Dick. Han hade