4 indianer lägrat sig rurdt omkring elden, hvilken var utom skotthåll från huset. Synbarligen höllo de en radplägning. Efter en stund syntes en lång indian med ett ohygaligt utseende utträda från ringen och taga vägen åt huset, Han bar i sina armar något, hvars beskaffenhet vi till en början ej kundeafgöra. Undrande vände jag mig till Dick och märkte nu att hans ansigte företedde en förfärlig blekhet. — Dick, käre Dick. bur är det? År du sårad? frågade jag förskräckt. — Nej, men ser du indianen? — Ser du ej att han, för att skydda sig för våra kulor, har en hvit, fången flicka i sina armar? Indianen kom alt närmare, bärande i sina armar den hvita flickan, hvilken nu syntes vara bunden med tåg både till händer och fötter. Hennes långa, svarta hår ringlade sig frigjordt ned åt sidan af den hvita drägten. Ansigtet bar spår af den största ångest och hennes oordnade drägt utvisade att hon icke gifvit sig fången utan motstånd. Då indianen passerade vår bängbro — indianerna hade vid deras första anfall skurit af repet, som höll bron uppvindad — kunde man tydligt se till och med den stackars Mfickans anletsdrag. (Forts.)