Norrländska Korrespondenten – 13 december 1870, sida 2

och der kringströfvande spanjorers mänga knep och ringa tillförlitlighet, uppmanade dem att utan alla tillsatser, utrop svordomar och dylist berätta sakens egentliga sammanhang. — Utan att ni förklarar er tydligare och lägger bort all ögn, sade ban, kunna vi ej lyssna till er. Senores, i ären orät visa mot oss. Vi äro ärlige män, sarade den ene. Vi hade gjort en resa till denna trakt för att köpa hästa — — — — Stjäla menar ni vä, rättade Dick. — Nej, vid den heliga jungfrun, vid äro ärlige män, Då v kommo i närheten af don Ramon (arcias estancia, sam är belägen umefär fyra leagues fran var bostad hörce vi skatt. Vi redo ändock på, men, lunne upp på en kulie nagra hundra alvar från Luset, sågo vi till vår häpnad en stor hop indianer göra infall på don Ramon Garcias estancia. Denna syn förskräckte oss och vikastade ögonblickligen om våra hästar. Vi redo alt hvad tygen höllo hit, i öfvertygelse att de tappra nybyggarne icke skulle vägra oss hjelp. Men, senotes, lat oss bestiga edra snabbaste hästar och sedan begifva oss i väg. IIvarje minuts dröjsmal föra förderfvet närmare, ty hvem kan väl motstå de röda djeflarne. (Forts.)