tigt stormande öfver små illvilliga bränningar. För vinningslystnaden offrade han hedern. För kärleken skulle han kunna offra sin själ. Anna hade äfven känt sig dragen till Berndtsson, men på samma gång tillbakastött. Hans enslighet liknade hennes; hans ståtliga figur gjorde honom tilldragande. Men det bundna uttrycket i hans ansigte gjorde att hon fruktade och hans altmer oådla näringsfang gjorde att hon ville förakta. IIan sökte på alla sätt att vinna henne, men, fåordig. hade han egentligen aldrig uttalat sin menig. Hon till hälften undvek honom, till hälften drogs till honom. Det var fågeln och or nen. Då kom den engelske kaptenen. Ellison var hans namn. Hans skepp hade krossats mot Kalföskären. Sjelf bade han halfdöd blifvit uppkastad på land och under sitt tillfrisknande vistats hos Thorsson. Anna och Ellison voro skapade för hvarandra. Nu förstod Anna, att hon aldrig hade älskat Berndtsson. En motsats till sina landsmän var Ellison glad som vinden, öppen som bafvet och känslig som en äkta sjöman. Han älskade den blyga elfvan och hade redan erhållit hennes ja. Inom