Norrländska Korrespondenten – 6 december 1870, sida 2

II. Änna var af en egen slägt. Hafvet var hennes moder. Vägorna hade en stormig natt burit henne på siva armar och nedladt henne på Kalfö strand. Den lilla kvicknade till. Hon upptogs af en skapparefamilj vid namn Thorsson. Der uppväxte Ågirs dotter. Ensligt blef hennes väsen. Det eriurade om det ständiga lugnet på hafvets djup. I ensligheten fick hon en kamrat uti fiskar-ynglingen Berndtsson. Derigenom närmades de. Motsatserna förde dem tillsamman. Näktergalen söker skuggans enslighet; så gör äfven ugglan. Tvänne negativer jaka. Så sammanträffades de. Anna lefde i en känsla; hafvets mysterier; Berndtsson hade en passion; vinningslystnaden. Han var först sjöman. När detta ej gaf nog i kassan, försökte han att smuggla; till slut blef han vrakplundrare. Såsom vrakplundrare hade amfibien Rall varit hans läromästare. Fast nog hade han blifvit detta lärare förutan. Men vinningslystnaden hade blifvit öfverflyglad af en annan passion. Förunderliga motsats. Denna passion var kärleken. Han älskade Anna till raseri. Kärlek och girighet! Det var som ett haf, präk