fånge ch slippa at! dötas, derför utt ban är fulnfemliat efter nästan enfam? Det är ej ett miliitärifkt förfarande. ej haller är bet VEria i enentlia menina, aft em liten styrka — antaa till erempel be ber twi utonerna, fom gjort få wir sträckta sströftåg i Fran frike — rider omkrina öfweralt i ett ficnttligt land och tetan will behandla refultater af en jöran förmätenhet fom brott. Rän af folket Det är för fosterlandsvännen en högst vlädjande företeelse, att man äfven hos oss alt lifligare visar benägenhet att erkänna arbetets ära. Det gamla talet — som tyvärr haft och till en del ännu har skäl för sig — att arbetaren i vart land är en slaf, ett uljelöst verktyg i de maktegandes händer, börjar altmer lägga sig, och skall utan tvilvel tystna, när arbetaren erhallit denna politiska likställighet med andra, i ekonomiskt hänseende lyckligare lottade medborgare, hvartill hans stigande upplysning, sesliznet och medborgerliga anda med ait större oalvislighet gör honom berattigad. Bland de medel man pa sistone börjat använda för att ur villoraas och fördomarnas skymning ställa arbetaren och hans sträfvan i sitt rätta ljus, fiones det ett, som vi högt gilla och som vi efter målet af vära krafter skola använda, för att i var mån föra den stora frågan framåt. Vi mena bär exempel ur arbetarens lif och verksumhet. Man skall dervid ej sällan ötverraskas af att inom allmogen eller arbetareklassen finna män, så fulla af nordmannakraft och medborgerlig dygd män, hvilkas arbetare varit så välsignelsebringande för det samhälle, der de i tystbet och obemärkta af verlden lefvat och verkat, att de väl med skäl kunna framhallas en och hvar till föresyn. I sådant syfte gå vi i dag att meddela våra läsare ett och annat om ett ag, och i sitt slag ovanligt odlingstöret om den man, som efter oerhörda anstränguingar lyckades besegra de svarigheter, en karg natur och audra omständigheter uppställt emot hans förehafvande. I en aflägsen trakt af IIassela socken i Helsingland började ar 1775 husinannen Bengt Ersson, som vid denna tid var 23 år gammal, att uppodla en större skogsmyra. Etter att hafva vid odlivgen ensam uppfört boringshus och nödiga uthusbygnader nedsatte ban sig här 1780, och gifte sig tvenne år derefter med en fattig, men huslig och flitig torpardotter från bygden. Här bodde han i 13 år, och uppodlade derunder 6 tunn297; kappÅkappland plogjord och 6 tuanland äng. Men lägernbeten var till den grad frostländ.g, att grödan arigen törstördes, och han tvangs Gerför att med hustru och 8 barn är 1793 ölvergifva densamma, sedan hans trettou-ariga mUOr och fårsakelser icke burit eller ville bära unson frukt. Men Bengt Ersson var ej den man som tappade modet för denna motgång, hvilken visserligen kan kallas stor, för en man i hos omständigheter. Ilan började nemligen samma år att uppodla ett nytt torp omkring en fjurdivgsväg från förstvämuda stället. Här var marken sa stenbunden, att han med jernspett maste uppbryta hvar