Norrländska Korrespondenten – 18 november 1870, sida 2

— Om förloppet wid fommunalftämman i Stöte sistl. Mandag, rå ett belopp af omkring 15,000 rdr anslogs såsom bir drag åt jernwägen Sundswall—-Zrondhjem, ha mi haft nöjet emottaga följande berättelse. Setan stämmans ordförande bekantgjort förslaget till deltagande i jernwägen och de genom densamma kommunen tillskyndade förmåner af 6000 rdr årligen, uppe komne af billigare priser å förnödenbhetss waror uppträdde emot jernwägen, en fom det tycktes, stark majoritet genom en myc kenhet talare fom i mer och mindre lyda: de för att ide säga misslyckade anföranden, wille föga, att, om jernwägen tomme att gå der den förslagswis är utstakad, den komme att stycka de båsta och derförutom till omfånget nog knappa åkrarne, som derigenom till en stor del blefwe obrut bara, utom det att banan komme att dela heta skiften i twänne om ej flere velar och hindra dess egare att utan omwägar och befwär komma på dessa från gårdarne afstiljda delar, hwilka olägenheter i mwäjendtlig mon komme att öfwerstiga de med jernwägen förenade fördelar, hwarjemte framhölls såsom en följd af jernwägen, ökade utgifter, minskade förtjenster, fattig: dom och elände, alt på mer och mindre rimliga skäl. De för jernwägen ifrande stodo sig ej mer än jemt för att med motskäl till jernwägens fördel bemöta de många talarne och talen och göra den twiflande och för saken ide godt bebådande stämningen dräg: lig om ej god. Det wille ide hjelpa att en talare fade fig sistl. sommar rest på jernwäg igenom en stor del af Swerige — provinserna mins jag ej — och junnit trefnad och wälstånd frodas efter jernmä gen. Jcke heller tycktes eu annans utlägg: ningar i jernwägsfrågan werta särdeles öfwertygande på de llentroende; och det tycktes, som jernwägsfrågan war på wäg att gå i kwaf, då i grefwens tid, kyrkoh. Lithner från Torp fom och, i ett vå fat: tännedom grundart tal, med några anflående, om ej med frågan likstående erempel, gaf saken en annan wändning, få att wid skeende röstning, frågan afgjordes efter jemkning och några förbehåll med öfwerwägande 700 ja för jernwägen. Om jag ej missminner mig, war inne hållet af det tal och de exempel, hwarmed kyrtoh. Lithner grep och omwände Stödeboarne följande: Han började med att jäga fia ide Höra till tommunen och fördenskull ej hade hwarken skäl eller rätt att blanda fig i stämmans förhandlingar, dot hoppades han att, fom deras ritsdagsman, få belyfa frågan och han fit det. Kyrkoherden omtalade nu hurufom för ländningarne hade all möda och kostnad ospard för att få nya jernwägar till de månda de ha förut och ansag att detta bäst borde bewisa nyttan af jernwägen Sundswall— Trondbjem. Företeende derjemte jernwägstommiteens karta öfwer påyrkade jernwägar, hwarsör fordrades nya 40 millioner, fortsatte lyrkoherden med att förmäla hurusom äfwen han på en resa, men en längre resa, genom Europa funnit wälståndet wara störst der de flesta jernwägarne funnos, hwarpå som cxempel anfördes Amerika och England; och det fans, enligt talarens utsago, intet medel fom förde till bildning och wälstånd få fort och wäl såsom jernwägar, få att fyrfoherten ansåg, att nåst wär religion och wär salighet, jernwägar wore det bästa wi borde och kunde eftersträfwa och fåles des med ifwer och uppoffring, mer eller mindre, omfatta det tillfälle fom nu gafs för erhållande af jernwäg. Härefter påmin:e tyrkoh. om den obenägenhet Bwarmed Lutherska läran emottogs, dåäjmwenskarne förklarade fig wilja hafwa kvar den latinska messan, sina munkar och hiltor rier m. m., äfwensom huru Gustaf Wasa blef emottagen, då han wille rätda fmenstarne undan Ehristian II:s och danffarnes tyranni. Lika oftoft bure fig Stöde boarne åt nu, om de ide med lämpligt bidrag omfattade jernwägsfrågan. Kyrkoh. Lithner glömre ide heller fram: hålla wådan af att nefa bidraga, mera eller mindre, till den föreslagna jernwägen ty det kunde lätt hända, att norra Ådalens sockneboar, hwilka insett nyttan af jerns wägen och sördenskull med stora bidrag, Ragunda ensamt 60,000, gjort hwad de lunnat för att få wägen den Ieden, lyda des i fina bemödanden och då, då wore det för alltid slut för födra ådalsboarne