till 35,640 ror för mi len, fåled: S mer än förrubbiatg. Dess betytelse för framti: den i ett folifattigt land med stora afstand och räwuror af föga warte synes redan nu, tå intomsten af gorstrafiken under tedsa tio ar ökats med 117 precent, under tet att persentrofilen blott stinit med 23 procent. Gorsmänaden har ökats från 73,000 till 121.000 centner pr mil och bar nater te filta åren wunnit sin egentliga tillwäxt genom att statsbanorna nu först kommit i nagon ringa beröring med bergslagsbanorna, inom hwilka trafilen öfer ur outtömliga grufwor och derföre altria byter, medan deremot inom fpuanmäleristrilterna arbetets frukt afffums mas under några månader och den större trafi ken derför är begränsad till fortare tid af året. Glanspunkten i swensk jernmärgindustri är Gefle— Dalabanan. Den arbetar i flera fall under missaynnande för: hållanden, ty mesta velen of def rörelse går åt ett håll till en hamn, som fem månader af året är stännd af is, och re: turfrakten är obetydliga. Banan har def: utom til hufwuduppgift att täfla med en numera rätt billig timmerftottning på Dalelfwen och saknar förbiatelfe med ftatens jernwägsnät. Allt detta oaktadt ger tenna billigt men wäl byata och färdes les ekonomiskt trasiterade bana nu få slor och ständ igt ölad aflastning utt dei början swårsålta aktiernas wärde på få år mer än förtubblats. Trafilinkomsten pr mil har under åren 1861—69 stigit från 72,123 rör till 171,682 rtr — oc godåtrafiten pr mil bar under samma tid ös tats från 129,000 till 935,000 centner. Wid jemförelfe mellan trofiten under förra och detta årets första åtta måna: der finner man att totala godstrafiken ökats från 5,405,000 till 6,598,000 c:r och per banmil från 628,000 till 767 tusen centner samt att inkomsterna pr banmil i det hela stigit från 111,637 rdr till 116,065 och af godetrafiten från 103,772 reor till 106,840 idr. J denna punkt yttrar si: artikelförf. i Dagbladet sålunda: Mian må ej inwända, att Gefle—Dala-banan är ensam i fist flag, ty fan man blott uppwisa en bana, fem bar att frakta lifa for tills aäng på råämuen, hwilkas förädlina lös nar fia, måste en sådan jernwäa wäl bygd och klokt skött äfwen gifwa lika pod aftastning, helst om rörelsan derå fan jiemnare fördelas på hela året. Gefle — Dalabanan ftår för öfrigt ej ensam i gota resultat. Wi hafwa ännu tre bar nor till, fom trafikeras lika onynnsamt och gifwa tika god aftastninga eller 12 — 15 procent Årligen, nemligen Kristinehamn— Sjöändan samt Hurikswalls och Söderhamns jernwägar. Dessa fmåba: nord längd uppnaår till resp. 11 1.05 samt 1,4 mil och gör således trafiken än: vu dyrare än på Gefle— Dala banans. Den förstnämnda jernwägen fraktar år: ligen pr banmil omkn:ing 2, millioner centner beraslsagsgots, de senare 112— 1, millioner centner träwaror. Dessa banor skötas ägwen billigt och bra. Särskildt förtjenar ott med stort ber röm framhållas den owanliat låga tra: fikkostnaden på de flesta af här nämnda privatbanor. Wid Stöderhamnus-banan uppgå utaifterna till 40 proc nt af in: tomsterna, wir Gefle— Dala banan till 37 procent och wid Huritsmalid jernwäg till endajt 36 procent — i sanning ut märkt goda resultat, när man betänler att äfwen wid de största och bästa ut läntska banor driftkostnaden ännu aldrig aatt ned sa lånt, som till 30 precent af bruttowinsten samt att trafiken på nämn: ba tre korta banor är öfwerwägande en: sitig utan returfrakt. Wid jernwägen Kristinehamn —Sjöänrdan utgör trafik: tostnaden omkrina hälften af bruttowinsten, säsom äfwen är förhållandet med ve föra längre Kristianstad — Hefleholmeoch Norberge jernwägarne. För öfrigt har man här wunnit fams ma erfarenhet som öfmerollt utomlands, att de bästa banorna äro de billigaste. Detta har hos of wisat fis aenom ban: wallens efterhand skeente förbättring samt isynnerhet genom utbyte från jern till stålstenor, hwilket nu pårår i aanska stor skala mid statens banor och Gefle — Dalabanan samt med wäxante inkomster än mer skall ötas. Desja stälskenor äro tels helt och hålet af stål, dels gamla engelska jernstener, som wit omwalsning Ä.—