Norrländska Korrespondenten – 15 november 1870, sida 2

Der utöfver voro gränserna böfverstigliga. Det fiunes ingenting, som så kan förminska ifvern i ungdomliga beräkningar, som siffrors oböjiiga och positiva logik. Det är så ljuft att föreställa sig, att de saker man helst önskar sig äro de billigaste, och att ett slags sträng pligt nödgar oss att köpa dem till hvad pris som helst. För denna illusion finnes intet annat botemedel, än att genom additiousoch multiplikationstabellerna visa hvad som är möjligt och hvad som icke är det. Min hustrus siffror sattes emot tant Trankils påståenden, och det blef ett stillestånd emellan de stridande partierna. Emellertid kunde jag märka att Jenny i hemlighet kände sig orolig. Jag började så höra talas om resor till längt afligsna platser hit och dit, der man sålde dyrbara öfverflödsartiklar till nedsatt pris. Ån var det en förgylld spegel, än en sammetsmatta, som af eu händelse kommit förföriskt nära gränsen af financiel möjlighet. Jag tänkte på vårt förmak och bad till de små tomtarne, att de ville afvända anskaffandet af olämpliga saker. Laga att du får en smula sundt förnuft i hufvudet på flickorna, om du kano, sade jag till min hustru, poch låt ej vår lilla stackars älskling slösa bort sina penningar, på det som hon sedermera ej har någon nytta af.-o Jag skall försökas, svarade hon;