ltorade, OM ju har oct UDI oJ, dUU hwars fött man wändt fig med afssmak, och hwars slagtande länge betraktats såsom ett wanhederligt yrke, blifwit utswultet och wanwårdatt, der under andra förhållanden egennyttan ffulle hafwa beredt detsamma en bättre mård. Det wore eget nog, om friget skulle, få som det synes, göra mera för den gamla fördomens besegrande, än alla skrifter och alt tal, som härom förekommit. — Ett landswägslokomotiv, fom tilmer: kats i Erinburgh och kostar 11.000 rer har i början af månaden anländt till Helsingberg och skall anwändas för fors: ling af stenkol mellan Billeeholm, Tigarp, Wallåkra och Helsingborg. — Gula febern. Kommerskolleagium tilltännager att hamnarna å Spaniens förra och östra kuster från portuaisiska gränsen till gränsen mot Frankrike äfwensom Gibraltrar och Marockanska bam narna äro i Portuaal förklarade dels smittade af aula febern och trels för fam: ma siuktom misstänkta samt att alla från nämda hamnar till S:t Ybes anfommans de fartya hönwisas till Lissabon för underaående derstädes af 5—8 dagars far rantän. — Om gula febern i Barcelona frij: wes till en norff tidning af en i nämde staa beende norrman följande: Allaredan i slutet af September månad wisade fia aula febern, antagligen hitförd med spanska fartyg från westinriska kolonierna, hwilka fundbhetsoffice: rarne sågo genom fingrarne med, för gota ord och betalning. Sjukdomen mi: sade fia först i hamnen och, märfwärtigt nog, ombord å skanrinaviska fartya, hwaraf ett danskt förlorade 3 man och ett norskt 6, förutom kapten. Härefter fpred sig, såsom förut berättats, febern till förstaden Barceloneta och tillika uti Barcelona. Dörsfallen hafwa warit mellan 20 och 50 dagligen, de flesta uti förstaden, för: modligen på grund af fattigdom och vå: lig wård. Folk, fom kunde, började att utwandra til de omkringlignande mindre städerna. De fattise åter nödgades att tvarstanna till följe af bristande tillaånnar. Så bitkom inrikesministern Rivero från Madrid, hwilken i samråd med ftaz dens intelligenta auktoriteter befalde, att hamnen skulle afspärras. En hamnarm af trå blef uppbränd, och alla inmånarne i Barceloneta, deribland också bref: skrijwaren ech hans familj, finao tillsägelse att lemna staden. Förstaden är spärrad med militär och nästan icke en menniska är att se å aatorna, af de 18,000 inwånare, fom förut borde i ftar den. Det är en sorgens tid wi lefwa uti; all trafik uti hamnen är afstannad, intet fartya får tillåtelse att lossa eller lasta. Fartyg liaga här fedan flere wec for utan att funna uträtta något. De flesta föpmän och bankirer äro afresta, och Barcelona, fom förr med fina 200.000 inwånare erbjöd en liflig anblick, liknar nu en lyrkogård. Det har lyckats mig att få twå norska fartyg in uti hamnen men tywärr erhålla kaptenerna ej prat: tika, oaftadt de medföra klara papper. De flesta konsuler äro frånwararde, der: ibland wåra twå, och ingen auktoritet finnes, fom åtager fig privatas angelär genheter. Tullhufets personal är i Ba: dalona (en rett), militära och civila auktoriteter hafwa begifwit fia på lan: vet, så att folk får sköta fig sjelf på bär sia sätt. Det wärsta är, att många lä: fare äro flyktade, få att det ofta är swårt att erhålla läkarehjelp. — Diennick Pozuovski, en polska preussen uttommande titning, medtelar följande bref, fom en bonde erhållit från fin i tyska avmeen tjenstgörande farer. Framför Orleans d. 15 Olt. Käre fader! Ditt bref har jag fått, och det gläder mig att deraf se, att ni alla befinna er sunda och raska. Allt hitintills har det gått preussarne gansta wäl, men hur det hädanefter fom ner att gå, wete Gud allena. Den 6:te dennes, tivigt på morgonen, angrepo frans: männen oss ech då wi endaft utgjorde ett regemente infanteri, blefwo wi twungna att fly som råttor, men wi erhöllo snart förstärtaing från parisersidan, nemligen en baiersk och twå preussiska armetårer. Wi kämpade i 3 dagar; fransmännen blefwo