Norrländska Korrespondenten – 11 november 1870, sida 2

Sundswallsposten och wettet. Wi hafwa under loppet af detta år någongång funnit of nödjakade att be. möta de anfall mot cf, hwarmed wår kollega fött uppöfwa sin stilistiska och dialeltiska färtinhet och de undersöt. ningar wi mid tylikta rtillsällen milt ans ställa hafwa tymwärr, levt till högst oayYnsamma resultat, ifråga om mår folepag ställning: en gåna till språket, en annan gång till önskwärd hofsamhet i vistussionen, alltid till logiken. Denna gång rör saken icke oss på ans nat fött än i följd af det naturnödwändina intresse wi måste ega deri, att pressens ställning såsom opartisk och öfwer personliga passioner höjd ide må af mår kollega på platsen förryckas. Under den munrtliga tiskussionens hetta och under inwerkan af antingen det hänfynslösa öfwermod, som ej fällan drifwer majoriteten för lånat eller ben bitterhet, fom någon: gångjbrinner i mineritetens inre, kunna obetänksamma yttranden lätt fällas, hår: ta omdömen alt för lätt afaifwas och de olifa åsigterna drifwas till ytterliapet. Om fålede8 under dylika omflånz diaheter wettet råkar i trängmål är det wäl bellagligt men likwäl i någon mån ursätttigt. Men då man har få god tid,