Norrländska Korrespondenten – 11 november 1870, sida 2

da damer från samhällets högre regioner älska att inviga unga neofyter. Tro mig, min väuos, hade tant Trankil sagt, vatt den första hushållningen är att köpa de bästa sakerna. De kosta mera i början; men tänk bara hur länge de räcka! Denna sammetsmatta på mitt golf har varit i ständigt bruk i tio år, och se blott huru hon bibehåller sig! Jag har aldrig haft yllemattor i mitt hus. Ej heller kan jag tåla det nya modet, att begagna nysilfver i stället för verkligt silfver. Nysilfret blir nött, och så måste det försilfras, så att det till slut kostar lika wycket, som om man från början köpt silfver. Om jag vore i Marys ställe, så skulle jag anslå tusen dollars till mitt silfver, och nöja mig med några fa pjeser. Mary köper väl sina möbler hos våra bästa möbelhandlare, David och Saul? Man säger att de äro dyra, men deras varor blifva slutligen billigast, och det är ett utseeude och en stil i deras saker, som man ej finner annorstädes. Eldad af hänförelse, kon Jenny och berättade detta samtal. Då min hustru, med sitt praktiska förstånd, började jemföra priset på de af tant Trankil rekommenderade aldra enklaste lyxartiklarne, med den summa som dertill kunde anslås, blefvo ansigtena betydligt förlängda. (Forts.)