— — d pr 2 2 Ett gif akt för wåra fiskare. Fislodlingar werlställas med mycken lätthet, och hela den apparat, som dertill behöfwes, bes:ar af en bråt låda, en mjöl: bunle, rågra granriskvistar och nagra ste nar. Hör att odta t. er. aborre under lettiden, sattar man först den fangade aborrehonan med wenslra handen öfwer ryggen, häller fifken öfver mjöttbunken, i hwilten man slagit litet watten, och fivyYfer med bögra handens pelsinger under fistens but at stjerten till, då hon filten släprer fin rom i wattnet. Härmed fort: fätter man för hwarje aborre:-hona man har. Setan tager man blott några af re fangate aborrehanarne och gör med dem på samma fött, då de slappa fin mjölte öfwer honrom men i bunten. Hwad man nu fött i bunien, rör man om med en träpinne, låter det frå orörtt en stund, går ned till fjöftvanden och gjuter bland: ningen på granrifet i ladan. Om fiftar: ne warit döda en dag, men blott ej blif:wit främda, går orlingen ändock för fig. De 1å handterare sislarne äro lita tjonliga till mattagning, fom förut, och funna såljas med samma winst fom wanligt. vädan göres af hopspilade bräder, till form liladan, men till volym minst dubbelt få stor fom en öppen byråläda, och de twå tortare sidorna genomborras med en mägd fina hal af en wanlig olvertepennans ringwide. våran i hwillen man på bot ten lagt några gramislvistar, sättes i lågt wat:en mid stranden oc sänkes med nå: ara på tvistarue lagda stenar. Lådan bör stå få, att wattnet ej rinner öfver dens jamma, men wal rinner igenom de twå sirornas jma hål. Detta derför, att an dra fiskar eller wattendjur ej ffola fom: na in i lådan och äta upp ynglet, som när te wuyxit till, sjelimant simmar ut genom de find hålen. Den fom eger blott en del af en strand, må ej tro, att Han odlar fiff åt fina grannar, ty då lektiden lommer för de efter några år fullwuxne fistarne, wånda dessa af instintt tillbata till samma strand. der de föddes, oc man får då tusentals fisk på stsället. Man gör sig blott en brädlada för hwarje fistslag och bwarje gång man får fisk under If tiden, odlar man på detta fött fin filt. Man har en gång för alla i sjön fin a borreläda, gåddlada, mörtlåra, idlåda m. fl. of de fisistag fom leka om wåren; men böltz och winterlelfistens lådor (t. er. lar, sit, late m. fl.) böra säntas 2 alvar under wattenytan, samt, lilsom de föregå: ende ludorna, wara giest täckta. Man har ej srörre befwär, än att i den mwat: ter hållande bunken eller ämbaret firyta från fistarne rommen, men blott litet mjöte, få att mwattnet grumlas, samt fylla blandningen i lådan wid sjön. Gör man få Orligen kommer man aldrig att klaga öfwer brist på fill (Emw.:IIbl )