Norrländska Korrespondenten – 8 november 1870, sida 3

rekommer följande allmäna belysning af dess innehåll: Den religiösa fribeten betecknar twå saker. J fin witsträcktaste bemårkelse är detta od liltyvigt med fommetåfris bet; det är rättigheten att söka den re: ligiösa sanningen, en rättighet, fom tills bör hwarje mensklig warelse, få snart hon känner det band, som fäster henne wid hennes skapare. J en inskränktare bemärkelse uttrycker detta ord de reliaiösa samfundens politiska oberoende, ffilgmessan mellan kyrkan och staten. Det är twå friheter, som sammanhänga med hwarandra, twå naturliga rättigheter, hwilka samhället erkänner, men som det icke skapar. Det är ide i mår egenskap af med: borgare, utan i mår egenskap af mennir skor, det mill säga förnuftiga och sedliga wäsenden, fom wi til Gud stå i förbällanden, i hwilka werlden ide har någon rel: hwar och en af of är förd till att söka sanningen är ide lagen, fom faft: ställer henne. Om en berrskare, hwilken ban än månde wara, konung eller folt: församlino, kunde bestämma öfwer fans ningen, stulle denna herrskare wara Gud. Hwar och en af of är förr til att odla fin fjäl, till att fritt bringa fin wilja i öfwerensstämmelse med den Au: domliga wiljan; mår tro rör således icke andra menniskor; mår salighet är pers sonlig och angår ide andra än oss sjelf. Staten har ingen själ, de interessen, fom han wårrar, stanna mid grafwens portar; hwarifrån skulle han då leda sin rätt öfwer ting, fom ide äro af denna werlten? Wi äro honon ffylvig bor: gerlig lydna, men ingenting mer; wårt samwete förblir helt och hållet mår egen tillhörighet. Gifwen kejsaren vet fejfar ven tillhörer ech Gudi vet Gudi tillhörer. Kristi lag är, är såsem apesteln säger, frihetens fullkomliga lag. Kyrkornas oberoende är intet annat än samwetsfrihetens wärn. Det är ver: för, att hwar oc) en of oss är herre öfe mer fin själ, fom hwar och en af oss har rätt att fortra, att lagarne ide öfwa twång mot hand religion. Huru tunna söka sanningen, huru funna göra hwad ben bjuter, om staten beskyddar en kyrka eller, med andra ord, om han binter fia wid en trosbekännelse och påtwingor oss lärosatser, bwilka wårt fammwete förkar star? När detta beskyrd är ensidigt får som i Swerige och annorstädes, är tet ett tyranni; när det delar sig, är det en förgripelse mot rättwisan och religionen. Må ren borgerliga lagen inskränka sig till de jorriska interessena, men må han ide inblanda fig i det, fom föregår mellan Gud och of; detta fattar man wid första ögonkastet; men om ide wanan förblindare of, om wi hade ett triftliat finne hwad skulle wi wäl tänka om en stat, fom på samma fätt skydrar fyra motsatta trosläror och genom sitt efter: deme prerikar den religiösa lilgiltigheten i bet han på samma gång gynnar wil farelfen och fanningen? Det är åt förswaret of dessa bepae friheter, fom detta arbete är helgadt. Den religiösa friheten är framtidens stora fråga. Öfweralt oech alltid, få snart man går på tjupet af ett mora: listt ämne, mötes man af samma probiem oc) samma löesning. På owarje sita upprepar min bok denna höga fans ning, och det är detta, som jag hoppas skola förläna henne nyhetens behag och intresse. Med införandet häraf anse wi of äfwen hafwa anmält arbetet. Landsorts-Nyheter. Hernösand. Det den 1:sta innemwarante månad hållna möte härstädes mar