den köra i ett galet spår, ty då välter man, och ni båda skulle bestämdt välta. Jag vet att en hederlig och bra man friat till dig, Erik Berg, han är enkliag, har inga barn, ett lönande handtverk och står sig väl, täk på det! — Hvarje ord, hon sade, var såsom ett knifstygn genom mitt hjerta, men hon hade rätt, jag uppfattade det fullkowaligt, fastän det kvalde mig och tyngde på mig. Jag kysste hennes hand och grät mina modiga tårar, och ännu mera sedan jag kommit in i min kammare och lagt mig på min säng. Det var en tung natt som följde derpå, vår herre vet, hvad jag bad och stred. Så gick jag om söndagen till herrans bord för att fåljus, Då var det liksom jag fick en uppenbarelse; när jag gick ut från kyrkan mötte jag Erik Berg. Jag tviflade icke längre, vi passade för hvarandra i ställning och vilkor, och han var ju äfven en välmående och hederlig man; och så gick jag bort till honom, fattade hans hand och sade: Står din håg ännu till mig? — Ja, nu och för alltid! — svarade han. — Vill du ha en flicka, som aktar och ärar dig, men icke håller af dig — men det kan väl komma? -— Det skall komma! sade han, och så gåfvo vi hvarandra handen. Jag gick hem till min matmor; guldringen som sonen gifvit wmig, bar