————— ————— ——— —————————————— WS— — bryggan och tvättade resten, illa men välment, ty hon förstod sig icke synnerligen på den saken. Om altonen satt hon åter i tvätthustruns fattiga stuga. Ios borg nästarens pigor hade hon fått sig några brynta potatis och ett stort, präktigt fett stycke skinka åt den sjuka; det fingo gossen och Maria godt utaf; den sjuka hade noz af lukten, den var så närande, sade hon. Äfven gossen fördes i säng, densamma som modren låg uti, men han låg på tvären öfver fötterna, med en gammal golfmatta öfver sig. Det var något bättre mel tvätthustrun, det varma drickat hade stärkt henne, och lukten af den fina maten hade också gjort godt. Den arma hade under fiera veckor icke kunnat bestå sig någon kraftig föda; den utgjordes af sill och potatis, oftast af dålig beskaffenhet, och mången dag saknades äfven denna tarfliga spis. — Tack, du goda själ! — sade hon till Maria; — jag vill säga dig altsammans, när gossen somnat; fast jag tror, att ban redan sofver; hvad han ser för söt och välsignad ut, som han ligger der med ögonen tillsammans; hau vet icke, stackars liten, hur hans mor har det! Vår herre låte honom aldrig veta det! Jag tjente hos kammarrådets borgmästarens föräldrar; så hände det sig, att den yng