Norrländska Korrespondenten – 4 november 1870, sida 2

— Din stackare, hvad du sliter och släpar och står der i det kalla vattnet! Du kan nog behöfva nagot att värma div med, och ända har man ondt af den droppen du får! — och nu kom hela borgmästarens samtal med gossen fram, ty Maria hade hört alltsammans, och det hade förargat hevne, att han hade talat så till barnet om dess egen moder och gjort så myeket väsen af den droppa bränvin, hon tog, och det i dag, vär borgmästaren hade stort middagskalas, med manga flaskor vin — fint vin och starkt vin! — och det är allt de, som dricka mer än de tåla, men se det kallar maninte att dricka, de äro ända folk — men dit, ser du, räknas icke vil — Så, det har ban sagt till dig, barn, — sade tvätterskan, och hennes läppar rörde sig darrande; — du har en mor, som det inte är något med, men till barnet, hade han icke bort säga det! — Fast, från det huset har jag haft att lida mycket, — tillade hon i bitter ton. — I har ju tjent der i gården, medan borgmästarens föräldrar ännu lefde; det är många än sedan! Der har spisats många skäppor salt sedan dess, så man kan allt törsta! — och Maria skrattade åt sitt infall. Det är, som sagdt, stor middagsbjudning hos borgmästarens i dag; det skulle först varit återbud, men det blef för sent, och