Norrländska Korrespondenten – 1 november 1870, sida 3

timmer. Han försökte om lif fans lvar hos henne, men det wisade sig ha flytt. Utan twifwel hare fruntimret drunknat, medan båten war kantrad. Mac Gartland tillbragte natten från kl. tio eller eljwa på aftonen, tå skeppsbrottet skedte, i den öppna båten kastar omkring of wågorna, hwilta i hwarje ögonblick hotade att uppsluka bonom, till tl. holf tre följante morgon, vå han lyckligtwis blef upptagen af ett fartyg benämdt Enterprise. Kaptenen på tetta senare kryssade under någon tid omtring på skädeplatsen för olyckan, men utan att raka på någon mera än MUGarte land. Denne blef räddad af ftyrmans nen på Entreprise, med stor personlig risk sör den senare. Oaktadt man anstält alla möjliga ef: terforskningar utefter kusten, har man ide lyckuts upptäcka ett spår af ve ör: riga batarne och tita litet af fårtygs wraket, hwarföre det tywärr fon betraftas fom fulltomligt säkert, att samtlige förlorat lifwet utom MÖGartland, fom blifwit, på ett få underbart sätt värdar. — Anug artilleri. Det är ingen mins bre auttoritet än den ryttbare Henry Bessemer, ftåltilwertningens omflapare, från hwillen följande iv utgått. Han föreflår britiffa regeringen att införa ett nytt wapen i arvmåen — ångsartilleriet. En angbrandspruta, kan, säger han, kasta 1815, skälp. — fom mot: fwarar 2,540 Enfielrgewärslulor — till en lodrätt böjd af en engelsk mil hwarje minut, med en konsumtion af 5 ffälv. tol och gallans matter, J äng-branrz sprutan, säger hr Besjemer, ha wi det oemotsägliga bewiset på anwänt barheten of en wälrig kastkraft, åstartommen un: ber en tryckning af endast 150 skålpund. Han föreslår, att denna krajt stall an: wäntas i krigets tjenst och söker medelst beräkningar wisa, att man med ångan fon gifwa en projektil större initialhastiabet, större skottwidd och startare kross nings eller genomträngningoförmåga än hwad den wonliga Armstrongs kanonen ger fin projektil. På samma gång ängkanenen och ångmitraljöjen fålunda blifwa mäktigare wapen än det hitintills brukade artilleriet, skulle de äjwen merdföra ten förmån, att tulorna ej behöfte inläggas i karduser eler patroner; am: munitionen skulle wara oåtkomlig för wäderlekens inflytande och all fara för explosioner aflägsnad. Bessemer söker witare wisja, att sjelfwa kanonröret å ben nya pjesen fan göras lika lättbandterligt och rörligt åt alla sitor som sprutslangen; han föreslår wirare, att kanonen skall förses med ftålpanfarbes täckning för artilleristen och förenas mer ett landswägslokomotiv, som gör anfpans net öfwerflödigt och fieljt drager det jörkåd af kol, watten och ammunition, fom ranonen behöfwer. — Prenssiska spioner. Köpenhamns Dagblad har srån en, som det säger, på litlig källa, mottagit följande äfwen för oss intressanta notis: Under det att den franska estadern befann sig, i Öfterfjön hafwa prenssiska spioner uppehållit fia i Korsör, Köpenhamn och Helsingör. Då flottan lemnade de danska farwattnen, återwänte de. Men då fransmännen nu åter plötsligen wisat fig i Noresjön, haf:wa tessa personer hals öfwer hufwud år terrest till ofwanåämnda städer. De äro fullkomliat mältiga det danska fpråfet, twå af dem äro nordslasvigare. En embetsman hos regeringen i Slesvig leder forrespondentenserna o. s. w. De hafwa i upppdrag att hwarje dag i chiffer under olifa fingerade adresser meddela, hwilta fartyg anlöpa särskilda hamnar, hwarthän de gå, huru många kanoner de föra o. s. w. och att tillika berätta om ftämningen bland folket i Danmark. Man sökte också Ivalificera de personer, fom stulle reja till Swerige; om sådana erhällits, will jag lemna osagdt, men det är jan: nolikt. — Bismarcks rum i Versailles. Det är bekant, att besolkniugen i de af preussarne ockuperade trakterna hysa det mest glödande hat till Bismard den de ide utan orsak gifwa skulden till alla de oc lyckor, som nu hemsöla dem. Han är derföre utjatt för nonge förnarelser. Bismarck skrattar wanligen deråt och blott en gång har han känt sig obehagligt rörd af dem. Dagen innan kungens högtvarter blef förlagdt till Vecsailles, under