wud åt sin ifriga mammonsdyrkan egnar äfwen den tid, som han bort tillbringa ibland de fina. De naturliga följderna inträffa, i det Benoitons gifta dotter är nära att blifwa skild från fin man, ten ena af de ogifta blir förolämpad wid en kapplöpning och ben andra enleveras af sin fästman, medan den äldre sonen blir arresterad af polisen, och den yngre, ehuru blott barn, berusar fia och söker be stjäla fin fader. Hr Sarteu är dock en nådig försattare: han will blott wisa, hwilka följderna af ett sådant system måste blifwa, och skickar de uti olycka bragta ungdomarne i rättan tid räddare uti Champrofe8 och Clotiltes personer. J sanning är moralen af denna frame ställning mycket lätt att fatta; den be: höfwer ingalunda, såsom de swamliga tyska författarne så gerna älska, att man illustrerar taflan med långa predifnins gar för att göra den förstård, och wi knnna ej fatta, att någon fan finna in: blanrandet af ett sådant moraliserande element nörwänrigt. Hwad wi förra gången yttrade om ut: förandet och publikens uppfattning af ftydet, upprepa wi nu med det tilägg, att den sednare äfwen denna gången med applåder wisade fin belåtenhet. J går uppfördes för godt hus de tre styckena Marinettes små skälmstycken, En kammarjungfrus memoirer och Hyresgält och husegare, samtliga äldre stycken, fom från förra tider böra wara för publiken bekanta, och om hmilka wi derföre inskränka oss att säga, att de roade tensamma. J tet första fick hr Sanbdberg tillfälle att wisa fia lyckad uti tre olika maskeringar, liksom han äfwen uti anrra stycket anslon genom sitt återgifwande af Dumoulins roll. Fru Sannbera war lyckad såsom bjeltinna uti alla tre styckena, och hr Lindmark war en ypperlig Beauminet. Wid vet sista styckets slut inropares hela fällffa pet, och ös Linrmark tackade publiken för den wälwilja, ban jemte sitt sällskap härstärdes rönt. Detta war sista spet. taklet för denna sejour, och så wi altså nu, med undantag af någet eller några möjligen under wintern blifmande fälls: skapsspektakel wara i saknad af detta slags nöje, till dess isen nästa wår lemna wåra kuster. tz. — Stadsfullmäktiges sammanträde tisdagen den 25 Okt. (Forts. fr. n:o 83) D:r OM Wikström lemnade i sitt mwärde de af komiteen uppstälda kalkyler, hwils fa woro mer än problematiska och öfwer. gick att framlägga grunderna för sitt vor tum, det han till förekommande af mifförstånd eller misstydning affattat ffriftligen. Påpekande stundens wigt och anfmars: fullhet, då det gälde att belasta samhället med en beskattning få stor, att den ej an: ses funna utgöras af närwarande ffattskyldiga generation, uttryckte tal. fin förundran deröfwer, att twå stadsfullmäk tige tallat kommunen för den ritaste i kommunen, då Sunnsswall ej blott ide har öfwerskott af fina inkomster i fasfar kistan utan twärtom har stora skulder och således långt mera logiskt kunde bewisas wara den fattigaste i kommunen. Oaktadt tal. wid flera tillfällen lika warmt fom någon annan uttalat önskwärdheten af en jernwägsförbindelse mellan Sundswall och Trondhjem (partisinnet må söla neka der: till än få ifrigt), kunde han dock ide rör a MM W —