ge var så ifrig att komma i besittning af kvarnen, i synnerhet som han visste, att Gollinger blifvit förhörd med anledning af den Franska krigskassans försvinnande. Han antog nu, att den lange haft reda på, hvar Gollinger nedgräft de många millionerna, och sysselsatte sig derföre derefter förnämligast med skattgräfveri. Dagligen arbetade han i ruinens källare med spade och skyffel och inträngde djupt i det inre af jorden, Han var outtröttlig i sin flit, ehuru hans sträfvanden cj kröntes med någon framgång, Ej långt ifrån kvarnen låg ruinen af ett gammalt riddareslott. Åtven denna besökte han flitigt vid nattetid och gräfde tappert omkring bland lemningarne, eburu med lika liten framgång. På detta sätt förgingo flera år under fåfängt skattgräfvande utan att Kauers ifver derunder på minsta sätt förminskades. Men då hela hans diktan och traktan gick ut på detta enda slags förvärf, så blef han alt fattigare och fattigare. Förr hade han om söndagarne jemte sin hustru akt till kyrkan i Kulm, och hon hade der väckt uppseende genom sin granna drägt; men ej långt efter kvarnens brand vandrade båda dit till fots, och deras kläder utmärkte sig ej mera framför de andra bergslagsböndernas. Åter infunno sig folk, som ville kö