sorerna lämpligare funna af Itatelontovet förwaltas. Beträffande den ofta ifrågasatta indragningen af kommerekollegiet, lära revisorerna hafwa framhällit möjligbeten af dithörande ärendens öfs wer flyttande till utrikesoch civilvepartementena samt till statskontoret och ftatiftiiffa byrån. I afseende på wisfa fon der hos landtränterierna hafwa revifor rerma sunnit, att man ännu icke lärt sig brutka de lättnader i likvider, fom nuti: den erbjuder. Sak samma lärer för: hållandet wara med jeruwmägsbyagnardestyrelsen, fom uppgifwes understuntom hafwa afsåndt penningar till den ort, hwarifrån samtidiat penningeremiss in: gått. Hwad riisgältskontoret beträffar, hafwa revisorerna fästat fia mid fulmät: tiges dröjsmål med utbjudandet af det nya statslånet, hwarjemte de yttrat sig ogillande öfwer det förhållande, att rifö: gäldekontoret till nordtyska banten såsom hypotek pantförskrifwit en tel af 1864 års obligationer i pund sterling: Stutligen lära revisorerna hafwa funnit att rilsbankens införffrifning af silfwer för metalliska valutans upprätthållande for stat 4 7 procent hwilket är oerhörrt tyrt. — Gäfwa. Prinsessan Eugenie öfwer: lemnare före sin afresa från Wisby till stadens fattiga 300 rdr att genom fattigwårds styrelsen utdelas. — Sjöolycka. I Göteborg bemmabhöhörande ångf. Ymer, kapt. Rundberg, anlände dit i torstags på morgonen med antetnina of en mintre ffara å propellern. Fartyact, sem är stadt på resa från Bergen till Norrland med sillast, kommer att upptagas på slipen å Lintholmen för att få skadan repas rerad. — Styrman Åkerhjelms död wid öfwerseglingen af ångfartyget Söderhamn. Wid ransakningen inför poliskammaren i Stockholm rörande denna olyckshändelse, till hwilten kapten Hector och twenne man af besättningen, matrosen Lindgren och eldaren Pettersson, woro inkallade, mun nos härom följande upplysningar: Kap: ten Hector, fom i wederbörlig ordning afgifwit fin sjöförklaring, berättade, att mid sjelfwa sammanstötningen, kl. oms kring balf 12 på natten, befunno sig ej mindre han sjelf, än ock förste styrmannen Återhjelm ch andre styrmannen uppe på fommantobryggan bredwid rorgängaren. Wid det päscalande segelfartygets inbrytande å ångbåten wräktes hela den i och för uttiken högt öfwer däcket uppförda byggnad öjwer åt motsatta sidan, rorhjulet förstördes och skorstenen afbröts och föll öfwer åt samma Håll, hwarigenom en wäldig rökmassa och eldgnistor spredo fig öfwer fartyget. Efter sammanstötningen aflägsnade sig Åkerhielm, med befallning af kapten H. att gå ned på däck för att ordna räddningsarbetet dernere, och efter den stunden såg eller hörde kapten Hector, att styrman Å ingenstädes ombord kunde återfinnas, och då sedermera det uppdagadeg, att under första willerwallan en far fallit öfwer bord och ej funnat räddas, måste det antagas att detta war Å. Huru han kommit i sjön, är och blir dock outredt. Matrosen Lindgren och eldaren Petters son berättade enstämmigt, att de efter sammanstötningen hört növrop från sjön inwid ångbåten, hwarföre först en smal flagglina och derefter en gröfre tross utfaftats, hwilka det lyckades den drunkuande att få tag uti. Härigenom fom denne alldeles intill ångbåten och man lyckades lyfta Honom med öfre delen af kroppen öfwer wattenytan och trodde fig nästan hafwa räddat honom, då plötsligt ett rop hördes från honom: jag orkar ej längre hålla i, hwarwid han släppte trossen och kastares från fartyget af en måg. Annu på 10. a 15 famnars afstånd syntes han hålla fig uppe på wågorna, men en bhäftig störtsjö tog honom och han förswann nu helt och hållet. Att den drunknande — mwitnena funde det djupa mörkret ide urskilja hwem den nödftällde war och ide heller kände igen honom vå rösten — ide kunde hålla fig fast wid tro sen, berodde, enligt deras tro, deraf, dels att mannen redan mar uttröttad af kampen med må gorna, dels att ångbåten ffjöt något fram åt, hwilket naturl. ölade wattnets motstånd. Från den plats akterut, der Lindgren och Pettersson m. fl. under räddningsförsölet tagit plats, ropades flera gånger på mar — . ff a OA 4 NAR PAA