Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1870, sida 2

ock har ni en elak biafsigt med eder; förslag. Gå i guds nam, din väg jag gör inga affärer med eder l Min man har rätt,, sad: mjölnarhustrun, som med ett diban vid bröstet under samtalets lopp nkommit i rummet. ÖHvarföre skulle vi sälja kvarnen, då vi så många år lefvat lyckliga i den! Alla våra önskningar hafva här gått i fullbordan, och vi hafva fått så mycket arbete, att vi måst taga tre drängar, för att kunua hinna med det. Dertil hafva vi redan murare här, som skoa förstora kvarnen, så att den blir den största, som fiunes vidt och bredt, och värd vida mer än de 6000 gylla, som ni bjudit min man för den. Rudwolf sökte vältaligt framställa de grunder, som för honom gjorde det önskvärdt att komma i besittning af kvarnen, men Kauer förblef obeveklig, så att den fordne fången med felslagna beräkningar måste återvända till Kulm. Der gjorde han bekantskap med en hårfrisör, son lofvade honom att tjenstgöra såsom underhandlare. Men äfven de listigaste försök att locka mjölnaren att försälja sin egendom misslyckades, ty hvem som än kom och ville köpa kvarnen, fick dock alltid ett afslående svar, vanligen beledsaaad af orden: Vare sig Per eller Pål kommer så vet jag ändock alltid, i hvems ärend han går. (Forts.) 5