Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1870, sida 2

vise främlingen hade något ondt i sigte, och tyckte dessutom, att han var klädd som en stråtröfvare. Vid denna tid gjorde Babinskys röfvareband norra delen af Böhmen osäkert, och detta bragte Kauers äkta hälft på den tron, att den man, som ville tränga sig in ibland dem, var en medlem af detta band och utsänd af anförarn, till att inleda kvarnens plundring. Då mjölnarfolket hade fattat en sädan tanke om Rudvolf, voro alla hans vackra ord förspilda, och han måste med tungt hjerta aflägsna sig. Till Kauers ej ringa förvåning inträdde han dock en dag sex månader derefter åter till honom i hans rum. Denna gången var han elegant utstyrd, och utanför kvarnfönstret stod den vagn, hvari han kommit; men under tiden hade hans ansigte undergått den ogynsamma förändringen, att det var betäckt med ärr, och att en svart lapp dolde det ena ögat. Hvad vill ni mig nu igen?? frågade Kauer och slog igen almanackan, der han just sett efter, huru fort nästa månskifte skulle inträda. Tag ej illa upp! lydde svaret, jag kommer, för att hålla mitt löfte Jag erinrar mig ej, hvaruti det bestod. Iar ni glömt, att jag för ett halft år sedan ville afsluta en affär med eder? Och jag har väl hundrade gånger