Norrländska Korrespondenten – 18 oktober 1870, sida 2

kejsareu och återvände till den sal, hvarifrän han nyss kommit. Redan nästa ögonblick stod Angeli ensam inför monarken och meddelade honom uti korta, men tydliga ordalag, huru Wilhelm af tacksamhet mot en ädel kvinna, som dragit törsorg om hans uppfostran, och mot hennes omyndiga barn blifvit förmådd till det förfärliga beslutet att påtaga sig ett vanärande brott och låtit sätta sig på fästning derför. Derefter talade hon om anledningen till hans flykt från Spielberg samt om hans tillfångatagande på maskeraden och Braukensteins bekännelse och försvinnande. Frans åhörde lugnt talarinnan och förstod, att någon ömmare känsla för den olycklige ledde hennes företag, emedan den afspeglade sig i hennes tal. Är det en broder eller någon annan anförvant, frågade han, som ni med sådan värma lägger eder ut för?) Han är främmande för migy svarade Augeli. Men säkert ej för edert hjerta? sade kejsaren leende. Fru von Labanz rodnade. Förhåller saken sig verkligen så, som ni har uppgifvit? Eders majestät, jag har talt efter sanning och samveter Då bör ni ej skämmas för edra känslor, svarade Frans med en vär