Norrländska Korrespondenten – 14 oktober 1870, sida 3

— Tceater. I onsdags uppföres den Görnerska kemedien Fifänga för ganffa gott bus. Den grund, hwarpå den är bygd, eller påståendet att menniskans taratter af förhållandsrna wäfendtligen kan förändras för att ej föra allreles omskapas, är wisserligen fann nog; men det af författaren begagnade merds let, nämligen förlänande af adelig märvighet åt en man, fom hunnit öfwer medelåldern, anse wi wara för ringa för att åstatkomma en slik werkan. Om man altså finner fig böjd att klandra författaren för hang inkonselvens i teckningen af Rehrbeckska paret, måste man vod äfmen å andra fivan förundra fig öfwer bang konselvens uti ven Rose tillagda blygheten, hwilken hos bonom, ännu efter twå års sjelfständig affärgmwertfombet och dermed följande beröring med werlten mar större än ben, man annars anträffar hos nybakade handelsbokhållare. Teckningen af de efriga personerna war deremot i allmänhet oklanderlia, stundom till och med ypperlig, och författarens afsiat, att pjesen skulle roa åskårarne, wanns så mycket lättare, fom den erbjuber många komiska momenter och iunehåller mindre af det moraliserande elementet, än de tyska komedierna muntligen göra. Hwad beträffar utförandet, fann sia publiken i synnerhet belåten med hrr Martinssons oc) Sanrbergs samt fruarne Dahmgrens och Martinssons åter aifwante af Hänselmeierska och Rohrbeäska paren. Åskädarne wisande sin belatenhet genom flera handklappningar samt genom inropning wid spektaklets slut. Herr Martinsson blef inropad änva till tre nånger: en gång inför öppen ridå. Oaktadt de af oss ofwan nämnda felen anse wi stycket förtjena att gifwas ännu en gång.