Jag har slutat, mina kära embetådröter, och i skoten med mig tänka, att om min mission misslyckats, skall den vod ide hafwa warit allteles utan gagn. Den bar bewisat, att wi ide hafwa afwitit dess början, förbanna wi äfwen nu ett trig, hwiltet mi äro römda att fortsätta litsom då antaga wi tet hellre än att wanhedra oss. Wi hafwa gjert mera: wi ha sönderslitit ten twetytighetens flö ja, hwari Preussen inswepte sig och fom Europa icke hjelpte oss att upplyfta. Då Preussen beträrde wår mark, aof det werlten sitt ord på, att det anföll Napoleon och hans soldater, men attret respetterade natiouen. Wi meta nu hwad wi ha att tänka härom. Preussen fordrar tre af wåra depardement, twå ber fästade städer, den ena med 100,000, ven andra med 75,000 in wånare, åtta å tio andra likatetes bejästade platser. Det met att den befolkning, fom det will ber röfwa oss, stöter det tillbafa, vet utiträcker icke desto mindre sin hand efter den sättante eggen af sitt swärd emot pro: testerna från dess boraerliga frihet och moraliska wärdighet. Nationen, fom bes gär att fritt få öfwerlägaa, erbjuder det aarantien of fina kanoner, uppstälda på Mont Battrien och beskydtande den fal, der wåra bderputerada ffola rösta. Se der hwad mi weta och fom man bes myntigat mia att säga er. Måtte hela landet höra oss och stå upp, ware sia för att förneka of, tå wi rårte det att göra motstand till det yttersta eller för att med oss genomgå denna sista, afgörande pröfning. Paris är beslutat dertill. Des partementen organisera fig och skynra till dess hjelp. Det sista ordet är än: nu icke uttalat i venna? kamp, der nu: mera wåltet kastar sig öfwer rätten. Det beror på wår ståntaktiahet om den stall leda till rättwisa och frihet. Mottagen, mina kära embetebröder, ten broterliga hyllningen af min oföränderliga hängifwenhet. Jules Favre. frän wår wäg. Lilsom wi giorte wid