Jga tilläånger ingentina till denna be: rättelse. blott altför wätltalig i och nör fia sjelf. Jaa fon derföre sluta och fina er, bwad dessa samtal bemisa. Jar föfs te freden och jag bar mött en oböjlig wilja fom fordrar eröfring och fria. Jan begärte en möjiiabet att radfråga Fran: rife, representeradt af en fritt wald na: tionalförsamlina; min har swarat min genom att uppställa nesliga wiikor, hwilz få först skola uppfyllas. Jaa gör inga beskyllningar. Jaa inskränker mia till att uppaifwa fakta, att framhålla dem inför mitt land och inför Enropa. Jag bar förut hyst en brinnande önffan att winna freden, jaa döljer ide vet, men fes dan jag under trenne dagar sett eländet i de olyckliga lantsorterna, har jar känt tenna önskan wäxa hos mia tid en få: van wålrsamhet, att jag mäste taga alt mitt mod till hjelp, för att ide brista i uppfyllandet af min skyldighet. Jag har ide mindre lifliat önskat ett mwapenftillestånd, jaa erkännar äfwen detta, på det att nationen måtte funna höras angående den fruktanswärda fråga, fom os Ilydsöret stält of. J kännen nn de förclöpande fordrins gar, fom man ståler på oss. Liksom jag hafwen i utan twekan och enhälligt, warit af den mening, att man borde afs wisa en tylik förödmjukelse. Jaa är fast öfwertygad derom, att i trots af alla de liranden, som landet underaår och fom ännu förestå, vet wredgare frank: rike delar wår beslutsamhet. Jag har också trett mig tala i dess namn och ur dess hjerta, då jag till arefwe Bismarck aflät följande skrifwelse, hwarmed wår underhandling afslutades. Herr grefwe! Jag bar noggrant för mina embets. bröder i nationalförswarets styrelse år tergifwit den förklaring, fom ers ercellens har haft gorcheten göra mig. Jag nödgas till min ledsnad underrätta ers excellens, att regeringen ej kunnat anta: ga edra förslaa. Den skulle antaga en wapenhwila, hwarunder en nationalförsamlina kunde utwäljas och fommanträda. Men ren fan ide unterskrifwa re wilkor, som ers excellens förelinger. Hwad mia beträffar, eger jag merwetandet att hafwa ajort alt för förefommante of mwidrare blotsutajutelse och för återgifwandet af fred åt wåra båda nar tioner, för hwilka den skulle wara en stor wälgerning. Jag traner mina tillbaka endast inför den befallande pliat, som äläager mig att icke offra mitt lands heder, fem nu är hänwisatt till att energiskt göra motständ. Jaa förenar mig utan förbehäll i dess önskan liksom i mina embetsbröders. Gud, fom rö: mer öfwer oss, skall bestämma wåra ö den. Jag hyser förtröstan till hand rätts wisa. Jag bar den äran att teckna etc. Jules Favre. Den 21 September 1870.