Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1870, sida 2

hjelp, komme säkert Rudvolf in och tvingade henne till tystnad. Hon spejade ängsligt efter ett föremål, som hon skulle kunna använda till vapen, men hvarken bordseller spegelladan innehöll något sådant, och chiffonierlådorna voro tillslutna. Intet vapen fanns att tillgå. Hon vred derföre händerna och anropade under tårar gud om hjelp. Pa detta sätt gick minut efter minut, och klockan visade henne, att redan en hel timme lupit till ända; men ännu hade hon ej funnit något lämpligt försvarsmedel. Hon tillgrep derföre nu den enda utväg, som syntes henne öfrig, och började draga möblerna framför dörröppningen, för att dymedelst tillspärra ingången till rummet. Förtviflan ökade underbart hennes krafter, så att hon var i stånd att ditsläpa både divanen och trymåen. Hon skulle just ditlyfta det stora bordet vid fönsterna, då en blick på väggen vid sidan af dörren kom benne att stelna af fasa. En stor bild, som förut hängt rakt nedåt. hade nemligen nu antagit en sned riktning, och derigenom blottades ett öppet fönster, hvari Rudvolf hvilade med armarne och betraktade henpe. Det fröjdar mig, sade han ironiskt, vFatt ni redan spelar husmoder, och anordnar möblerna efter eder bekvämlighet.