Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1870, sida 2

såwäl fom hans tal em en förseulia anda erinrade om ortstäfwet ffrit ej, wi ffå fara warliga med dia fö färringen, stack killingen. (Skratt) Men hällre än rika förhappnaingar wilja Medels parsborna harwa för fig sieljwa ret lilla te hafwa. Nog bör trakten kring Ån: germanelfwen gå en rik utweckling till mötes; men Medelpad skall wäl hålla jemra steg. Tal, wiste nog att de röststarkare skulle bålla minoriten under oket, men denna fräna är en af dem fom, en gång mädsta, aldrig funna falla och i längden skall det ej lyckas Ångermanland att hälla Merelpad annetteratt. Nu hämmas lantstingets werksamhet deraf, att dess medlemmar känna fia i disharmoni med bwarandra, under tet att en wänskaplig täflan stulle frambringa wackra och nyt: tina frukter. Hr Fablen ansåg de bägge provinferna i de allra flesta fal hafwa fam: ma behof och frågade om ej det bät: tre lottade Metelpad kunte känna fia skyltigt att hjelpa Ångermanland. Hr Sundin förwånades öfwer Mepels pads owilja mot gemensamt sandsting och frågade: Uro mi då ett Ryssland, fom mill twinga dem under wårt wäldre 2 Sökandenas motiver äro redan med aora stäl underlogda och talaren mille derför endast bidraga till deras fullständigande. Medelpats större bidrag beror på re flere stora werk fom ter finnas och far ken får ett helt annat utseende om man, fom billist och rättwist är, jemför Medelpars landsbynd med Ångermonlands landebygd, hwarpå talaren anförde 7 exempel. Efter en stunds ytterst förwirrad di skussion blef slutligen en få lydande Hoteringspropesition gorkänd: Den fom bifaller fomitt betänkandet röstar ja; ren det ej will röstar nej. Winner nej har landstinget beflutit, i enlighet med hrr Hörnfeldts och Wirdng förslag, att uppt raga åt en fomitt att till lantstinget inkomma med förflag till afstyrkande skrifwelse i ämnet. Omröstningen utföll med 15 ja mot 22 nej, och blef således komiterades utlåtande afslaget. Medelpads samtlige landstingsmän reserverade fia häremot. (Forts.)