Norrländska Korrespondenten – 7 oktober 1870, sida 2

JE Dorllseldt tlagade att Han ej fatt fe handlingarne och mente att M:s res lativt större bidrag ej wore skäl för delningen, emedan konseqwensen skulle bli att snart en annan del af prov. mille skilja sig, hwarigenom kommunallagens anda komme att träras för nära samt yrkade åtterremiss med åläagande för komiterade att uppsätta en skrifwelse till k. m. med afstyrtande af ansökningen. Hr Widen ansåg återremiss owisligt och tyckte att sekreteraren borde uppsätta skrifwelsen. Hr Klockhoff war emot återremiss få fom aucteles gagnlös på grund af det sätt, hwarpå fomitgen blifwit hopsatt. Hr Lihtner toa med twekan till ordet, emedan han wäl wisste att bewisning från hang ståndpunkt ide more lönt och att hwilka skäl fom än måtte anföras te stulle stanna mot det gamla, fända non possumus, på swenska uttydt mwi fun. na ej. För att rättfärriga sitt åtgör rande inom fomitgen anjörde han dock; att det någongång efter titer af utmedling händer att det fom kabats bhiftorist antiqwitet fommit til heders igen hwadan han också emot det napphändiga fätt, hwarpå Hr Wiren affärdat ans tiqwiteterna Medelpad och Ångermanland, wille sätta den faktiska realiteten af 2 provinser, hwilkae folk lefwat i få fliljaktiga förhållanden i afseende på alt, fom betingar gemensamhet i landsting. Så går t. ex. all rörelse från öster till we ster och de båda provinserna skiljas åt bland annat af Oxåsen, ven ingen öfwerskrider utan i yttersta nödfall och hwaröfwer rörelsen ej fan twingas. Wäl bar br doktorn (Wirgn) sant att wi alla hugga skog, edla säd, äta bröd och, kunde ban tillagt, lapa alla herrans luft ; men hwad bewisar det? De förhålan: ren, fom skulle Jjörena båra provinserna omkring en centralpunkt, finnas ej. Wir garne äro ej gemensamma: Medelpadin: garne befara ej Ångermanlands wägar och icke häller twärtom. När jernwägefrågan kommer före, skall nog bristen på gemensamhet i in: tressen wisa sig. Det är först i år Hernösand fatt ånabåtar på linien til Suntswall och hwad Fjälswägen angår, är det wål ej underligt att man will omlägga en af te backigaste wägar i riket. Skrifwelsen hänwisar k. m. till redo: görelserna för fördelningen af bidragen under misswäxtåren och det är talande statistista data, mot hwilka den undmir kante ordleken om att ala få fåd in: tet bewisar. Förhållandet med landtbruksskolan har ej blifwit anfördt, fom om man skulle sätta wärte på den; twärtom Medelpad will ej ba med flere landtbruksskolor att göra och ej bäller tinget, sårant det nu är, anslå mrel till flere illustrationer öfwer, huru det äfwen met bästa wilja skall gå i ett län, få litet centralt. — J fråga om ffolwäfendret har just detta tina förkastat ett förslag om lärarinneseminarium, emedan ret ftora afftåndet skulle göra det omöjligt att begagna. Emot br Hörnfeldt erinrare talaren om att Medelpars birraa till lantstingkas. fon äro abselut större än Ångermanland! Reservantens försök att trösta Medelpadsborna med hopp om ett bättre,